171 (Huvuddragen av Sveriges litteratur / 2. 1700-talet)

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - De tidigare gustavianerna - Ehrensvärd och antiken - Adlerbeth

scanned image

<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

olika inverkan på kulturen, bildar själva utgångspunkten
för Ehrensvärd, och han kommer till samma resultat som
Winckelmann, vilket han kanske lyckligast formulerat i
den bekanta satsen: “det är den skillnad, att de förre
(de gamle) haft smak och de senare (de moderne) ha sökt
smak“. Hans uppfattning går också däri mera i
Montesquieus än i Winckelmanns riktning, att han i den antika
konsten företrädesvis ser det naiva, primitiva, och mera än
Winckelmann förbiser han kulturens historiska betingelser
för att ensidigt framhålla klimatets och naturens betydelse.

Någon egentlig inverkan på sin samtid fick Ehrensvärd
icke. Till en del bidrog kanske härtill hans i hög grad
artificiella och ofta ganska dunkla stil, men mest
troligen att hans Resa till Italien (1786) och hans De fria
konsternas filosofi (också 1786) blott utgåvos i ett fåtal
för vänner avsedda exemplar.

Adlerbeth.

Inom litteraturen spåras också samma rörelse. Redan
Gyllenborg, Creutz och Oxenstierna hade, såsom vi sett,
tagit starka intryck från den romerska litteraturen. Men
den förste, som i någon mån lät sin smak bestämmas av
den under 1700-talet så föga studerade grekiska, var
Adlerbeth, vilken dock först på gamla dagar själv lärde
sig detta språk. Av naturen var han knappast ämnad till
skald, ehuru han som så många på Gustav III:s tid lockades
över till poesien; hans självständiga försök äro stoiska
dikter i Gyllenborgs stil. Men han var en genombildad
man, en lärd, och såsom sådan är han icke utan betydelse.

Adierbeth var en bland dem, som av Gustav III dömts
till dramatiskt “dagsverke“, och för konungens teater skrev
han ock den 1777 uppförda översättningen av Racines
Iphigenie. Men vid denna hade han tillåtit sig att
omarbeta originalet, delvis efter Euripides, och efter grekiskt
mönster hade han inlagt körer i stycket. På samma sätt
sökte han, då han senare behandlade Oidipus-sagan, att
sammansmälta Voltaire och Sofokles, och tidigare än sina
samtida fick han blicken öppnad för skyldigheten att
återgiva de antika dikterna på dessas eget versmått, utan att,
såsom bruket var på 1700-talet, parafrasera dem. 1803
utkom en dylik metrisk och orimmad översättning av en

<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>

Project Runeberg, Sun Dec 10 08:16:25 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >> https://runeberg.org/huvudrag/2/0179.html

		Huvuddragen av Sveriges litteratur / 2. 1700-talet / 171 (1917-1918) Author: Henrik Schück, Karl Warburg Table of Contents / Innehåll \| << Previous \| Next >>
	Project Runeberg \| Catalog \| Recent Changes \| Donate \| Comments? \|