Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - De tidigare gustavianerna - Adlerbeth
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
av Vergilius’ ekloger, och sedan följde hans tolkningar av
Horatius’, Ovidius’ och Vergilius’ större arbeten.
Men viktigare än denna dock svaga nyklassicism var ett
annat av Adlerbeths uppslag: hans översättning av
Hákonarmál. Även här återgår den rörelse, av vilken översättningen är
ett led, till Montesquieu och sammanhänger — egendomligt
nog — med nyklassicismen. Bland dem, som gripits av
Montesquieus idéer, var ock den engelske biskopen Thomas
Percy, som bl. a. tillämnade en antologi av de “barbariska“
folkens diktning — samma tanke, som kort därefter
förverkligades i Herders Stimmen der Völker. Utom sin
bekanta samling av engelska medeltidsballader utgav Percy
i översättningar en kinesisk roman, Höga visan och Hive
Pieces of runic poetry (1763). Av dessa fem stycken hade
han fått tre från den förut omtalade danska historien av
Mallet, som valt dem för att åskådliggöra det råa,
primitiva, men dock storslagna hos forntidens nordiska
barbarer — således som en illustration till Montesquieus
klimatlära. I företalet till sin upplaga framhöll Percy, att
han valt dessa stycken för att belysa likheten mellan denna
nordiska barbarpoesi och den nyligen återupptäckta keltiska
d. v. s. Ossian, som börjat utkomma 1760.
Denna sammanställning av nordisk och keltisk forndikt
blev, såsom vi sedan skola se, ytterst betydelsefull, och
den går igen först hos Clewberg och Franzén, sedan hos
Tegnér och Geijer, t. o. m. hos Runeberg.
I Percy’s Five Pieces fann Adlerbeth den fornnorska
dikten Hákonarmál, och 1783 verkställde han en
översättning av denna — rimmad och på alexandriner —
samt gav därmed det första uppslaget till den götiska
diktning, som sedan skulle få så stor betydelse. Samtidigt
skrev han härom till Rosenstein: “Jag har därav (av
Hákonarmál) fått en fullkomlig ode, som jag en gång vore
curieux att skicka dig. Annars har jag nyligen öppnat
på Ossians arbeten, dem jag förr endast känt par
réputation. Där finnes mycken rapport mellan hans
kämpasånger och våra isländska, änskönt man måste giva honom
ett distinguerat företräde.“ Observationen om likheten
mellan Ossian och den fornnordiska dikten hade han
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
