Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Upplysningens genombrott
- Kellgrens Åbo-dikter
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
gången i svensk dikt finna en “fornnordisk skald“ av
samma art som Grays keltiska “bard“.
Kellgrens Åbo-dikter.
Vid universitetet fanns ett litterärt sällskap, Aurora,
vars ledare Porthan var. Stämningen inom sällskapet var
knappt Voltaireansk, utan snarare något sentimental, såsom
tonen vid denna tid i allmänhet var att döma efter
innehållet i Gjörwells tidskrifter. Även den unge Kellgren
påverkades av denna smak; så översatte han Youngs första
natt och ett stycke ur Ossian, Alpin, varmed Ossian på
sätt och vis blev populär inom Auroraförbundet; flera
andra översättningar publicerades i Åbo Tidningar, bl. a.
av Clewberg, och i Stockholmsposten offentliggjorde en
annan av Kellgrens Åbovänner, Tengström, 1780 en
säkerligen äldre översättning av Ossians berömda Solsång, vilken
inledde den långa följden av dylika — från Oxenstiernas
Morgonen till Tegnérs bekanta dityramb.
Av sällskapets medlemmar var Kellgren tydligen den,
som mest påverkats av Voltaire, men i sina tidigaste
efterbildningar av denne valde han helst dikter med en något
pessimistisk, sentimental underton, icke de mera
revolutionära, och samma sentimentalitet framträder ock i åtminstone
ett av hans brev till Clewberg med dess svärmiska
vänskapskult. Först sedan han i början av 1774 läst
Candide, blev han djärvare, och den moraliska nihilismen och
den universella skepticismen trädde nu öppnare fram i
hans diktning. Av breven till Clewberg att döma hade
han redan nu tillägnat sig Voltaires kristendomshat. Det,
som särskilt stötte honom i kyrkoläran, var dess moral.
Ty Kellgren hade vid denna tid utvecklat sig till en
avgjord sensualist, vida mera polemisk för sin tro än Creutz
och Bellman, en njutningsfilosof, som kände ett nästan
religiöst behov att förkunna den nya lära, vilken skulle
frälsa mänskligheten från tvång och vantro.
I viss mån hade dessa tendenser främjats av de studier
i den romerska poesien, som han drev, särskilt av
Horatius, Catullus och Propertius, och av hans läsning av nyare
franska skalder såsom Grécourt, Saint-Lambert och Dorat.
Men i övrigt hade han föga lärt av universitetet och redan
nu hyste han ett djupt förakt för universitetslärdomens
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sun Dec 10 08:16:25 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/huvudrag/2/0184.html
