Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Thorild och Lidner - Spastara - Året 1783
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Det är Lidner själv vi hela tiden hava framför oss, och
det är hans stämma, som ständigt ljuder genom
jordbävningens brak. Redan det allbekanta anslaget handlar om
honom själv:
På Nova Semlas fjäll, i Ceylons brända dalar,
Var helst en usling finns, är han min vän, min bror!
Då jag hans öde hör, med tårar jag betalar
Den skatt jag skyldig är, natur, dig allas mor!
— — — — — — — — — — — — —
Jag i ett avgrundsdjup mig skulle lycklig kalla,
Om ingen dödlig fanns olycklig mer än jag.
Du envåldsmakt! En vink det kostat dig:
Hur värdig ej din lag, din ära!
Du låter flammor dem förtära
Och fordrar kärlek utav mig!
O, alla väsens Gud! Du ville Sodom spara,
Om blott där funnits fem, som älskade din bud.
Vad bröt ett menlöst barn? Vad gjorde dig Spastara?
De krossas!... Abraham! Och detta är din Gud!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
