Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Thorild och Lidner
- Yttersta Domen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Det tomma kaos suckande
I djupet för din tron sig böjde.
Du andades, allsmäktige,
Och himlarna sig där upphöjde.
Din anda, Gud, skall återdriva
I kaos jord och himlarna.
Men dina år ej ända ta!
Du var, du är och du skall bliva.
Halleluja!
Med denna storslagna dikt, som så kraftigt varslar
det kommande århundradet, var Lidners kraft bruten.
Trots enstaka vackra partier äro hans båda senare
oratorier Jerusalems förstöring och Messias i Getsemane
misslyckade, och redan 1793 slutade han sina dagar, bruten
av utsvävningar och nöd. Hans skapartid hade varit kort,
knappast mer än fyra år, och innan han nått trettio,
var han förbrukad. Hans motgångar voro, om man så
vill, självförvållade. Och likväl hade han i viss mån rätt
att klaga över sitt öde. Hans liv hade varit en
sorgesaga, och det hade slutat i förnedring: den kloka,
moraliska tillvaron hade hämnats på frondören. Men hade
Lidner icke varit denne känslosvärmande fantast med de
starka lidelserna, den svaga viljan och “det ömma hjärtat“,
hade han i stället varit en korrekt, oförvitlig ämbetsman
— månne han då kunnat skapa de diktverk, som nu
ständigt sjuda av hans egen bizarra personlighet. Hans
liv och hans konst hänga oupplösligt samman, och en
Werther-natur som hans var i det praktiska livet dömd till
undergång.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sun Dec 10 08:16:25 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/huvudrag/2/0241.html
