Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Pressen under 1800-talet
- Pressen efter 1809
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
indragningsmakten falla. Regeringen själv hade då redan
dragit försorg om att göra Hierta oåtkomlig för varje
tryckfrihetsåtal. Han hade förvägrats rätt att själv utgiva
en tidning, och han hade därigenom nödgats skaffa sig
en bulvan, en “ansvarig“, som det icke var någon glädje
att sätta på fästning. Någon moralisk rätt att klandra
honom, därför att han själv ej stod för sina yttranden, hade
man knappast heller, då man ju hindrat honom att
begagna denna rätt.
Denna kamp räddade ordets frihet i vårt land, och
därjämte väckte den allmänhetens intresse för den offentliga
diskussionen — visserligen närmast blott för den politiska.
Men även detta var behövligt.
Pressen efter 1809.
Den politiska bildningen under Gustav IV Adolfs
regering stod onekligen mycket lågt icke blott hos den stora
allmänheten, som tack vare censuren aldrig fick höra något
om världshändelserna, utan ock hos de ledande
oppositionsmännen, som röjde en naiv okunnighet om den napoleonska
politiken. Efter statsvälvningen slog man sig till en
början i en idyllisk ro i förlitan på regeringens vishet, och
Karl Johan var heller icke den, som älskade någon fri
diskussion om vare sig inrikes eller utrikes angelägenheter.
Något meningsbyte rörande andra frågor än de politiska
tyckas 1809 års män för övrigt knappt hava förutsett, och ännu
till 1860 gälde stadgandet i 1734 års lag, enligt vilken avfall
från den rena evangeliska läran straffades med landsflykt och
förlust av arvsrätt inom Sverige. Utanför professorskretsarna,
som dock mest sysselsatte sig med för allmänheten obegripliga
filosofiska utredningar, var intresset för dessa kulturfrågor
mycket ringa, och det dröjde också ganska länge, innan de
upptogos i den dagliga pressen. Men annat var det med politiken.
Den nya generationen var dock ättlingar av frihetstidens
riksdagsheroer och av den gustavianska tidens oppositionsmän,
och förkärleken för det politiska grälet låg därför det nya
släktet i blodet, ehuru det dröjde några årtionden, innan
denna ånyo framträdde. Närmast efter revolutionen hade
pressen en övervägande skönlitterär karaktär. Den enda
av de gamla tidningarna, som hade någon betydelse, var
Stockholmsposten, som mest intresserade sig för litteratur,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sun Dec 10 08:16:45 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/huvudrag/3/0021.html
