Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Pressen under 1800-talet - Pressen efter 1850
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
gick man dem förbi. Genom Det går an fick Almquist
väl äktenskapsfrågan under diskussion, men någon
anslutning inom litteraturen vann han knappast.
Vid århundradets mitt börjar dock horisonten något
vidgas. Genom misslyckandet av 1848 års revolutionära
rörelser förlorade liberalismen mycket i kraft, och den
inre-politiska diskussionen blev mindre livlig, mindre
dogmatisk och mindre hatfull. Ehuru man naturligtvis
fortfarande tvistade om den segslitna representationsreformen,
trädde utrikespolitiska frågor nu vid sidan av de
inre-politiska. Redan på 1840-talet hade “skandinavismen“
blivit en brännande fråga. Efter några förberedande
möten mellan Köpenhamn och Lund hölls det första
avgörande studentmötet i Uppsala 1843, och därmed blev
skandinavismen en faktor för det då unga släktet. Den,
som nu helt gick upp i denna rörelse, var Sturzen-Becker,
vilken såsom publicist i olika tidningar verkade för en
sammanslutning mellan de tre nordiska rikena, och med Aug.
Sohlman, som 1857 blev huvudredaktör för Aftonbladet,
erhöll skandinavismen ett inflytelserikt huvudstadsorgan, som
särskilt på 1860-talet fick en stor betydelse under det då
pågående tysk-danska kriget.
Även Krimkriget på 1850-talet gav pressen ett nytt
ämne, och det aldrig släckta rysshatet flammade då upp
med förnyad styrka, liksom ock hoppet om en återerövring
av Finland. Polens frihetskamp under nästa årtionde
framkallade ock starka genljud här i landet — så i den
unge Snoilskys diktning — men med avseende på
förhållandena i Finland röjde man en ganska stor naivitet
och uppmärksammade mycket litet den starka fennomanska
rörelse, som uppstått efter skiljsmässan från Sverige. För
arten av de högst tvetydiga emissarier, som kommit hit
från Polen, hade man ej heller någon blick, och samma
föga djupgående känslopolitik behärskade ock, med få
undantag, den svenska pressen under det stora
fransk-tyska kriget.
Karakteristiskt för våra tidningar efter 1850 är det
allt starkare intresset för den franska politiken och även
för den franska kulturen. Under nyromantikens dagar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
