Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Strindberg och åttiotalet - Naturalismens tid
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
280
Lilljans och Hvita Bergen, slutligen den nya prosan, som
gick rakt på sak och gärna använde starka, karakteristiska
uttryck.
Romanen vann en mycket stor bokhandelsframgång och
framkallade givetvis även mothugg från håll, där man
ansåg stilen för “naturalistisk“ och satiren orättvis eller
där man fann skildringarna anstötliga. Jämförelse med
Zola avhördes både från klandrare och lovordare.
Den framgång, Röda rummet erhöll, satte fart i Strind-
bergs författarskap. Han alstrade några nya dramer: Gil-
lets hemlighet (1880), en tragedi med medeltidsämne,
icke utan likhetsdrag med Kongsemnerne och buren av en
mera optimistisk stämning än hans föregående arbeten, det
satiriskt radikala sagospelet Lycko-Pers resa (1882)
samt Herr Bengts hustru (1882), en “vacker“ äkten-
skapshistoria i historisk ram, och vid denna tid — 1881 —
kom även Mäster Olof i dess första text upp på scenen;
vidare skrev han “kulturhistoriska“, icke vidare djupgående
arbeten: Gamla Stockholm (tillsammans med Claes Lun-
din) samt Svenska folket och utgav bl. a. såsom svar
på den mindre förmånliga fackkritiken av det senare
arbetet en serie satiriska skildringar “från attentatens och
jubelfesternas tidevarv“, kallade Det nya riket, i vilka
han framställde det dåtida svenska samhället i en vråns–
O
spegel. Boken är utan tvivel en av Strindbergs allra
kvickaste och elakaste, ehuru satiren stundom slår över till
personligt förtal och skandal. Men i varje fall rymmer
den en del kapitel, som tillhöra det yppersta i vår sati-
riska litteratur, och i mångt och mycket gav den väl träf-
fande rapp åt humbug, samhällslyten och officiell lögn i
1880-talets Sverige, vad man än kunde anmärka mot
månget utslag av enskild hämndkänsla.
Av helt annat slag voro några förträffliga berättelser
med omklädnad från historiska tider, men som ofta gömde
en nog så modern innebörd, Svenska öden och äfven-
tyr (1882—84, avslutade 1890), i vilka Strindberg visade
sin prosakonst från en ny sida.
Även i versform framträdde Strindberg med ett häfte
Dikter — övervägande polemiska gentemot det s. k.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
