Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Strindberg och åttiotalet - Naturalismens tid
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
281
“idealistsläktet“, som drack punsch för skandinavismen
eller trodde sig kunna skrämma med utnötta historiska
paltor, och där han något bryskt förkunnade ett naturalis-
tiskt program i orden “Det sanna är fult, så länge sken
är det sköna; det fula, är sanning“.
Och det unga släktets krav att få bort den gamla bråten
proklamerades i dikten Esplanadsystemet:
Här rivs för att få luft och ljus;
Är kanske inte det tillräckligt?
Men dikterna rymde icke endast polemiska och spefulla
utfall, utan även rent idylliska lyckostämningar från hemmet.
Vid denna tid — i slutet av 1883 — hade Strindberg
lämnat Sverige och för en följd av år bosatt sig i utlandet
i avsikt att bliva europeisk författare på något världsspråk.
Först vistades han i Frankrike bland skandinaviska artister,
senare i Schweiz.
Egentligen intresserade honom nu det skönlitterära för-
fattarskåpet mindre. I några poetiska kåserier på vers,
Sömngångarnätter på vakna dagar, som, skrivna med
Byronsk frihet, på det hela taget höja sig över de förradikterna,
behandlar han tidens stora spörsmål: tro och tvivel, konst
och kultur, och slutar med en maning att “bråka allt
vad bråkas kan“. De år, som följa, äro också i stort sett
fyllda av vad han kallat “världsförbättrarbråket“. Han
var under dessa år en utvecklad Rousseauan, men f. ö.
inspirerad av tidens moderna radikala teorier på olika om-
råden, med ej så litet socialistisk tendens. Med särskilt
intresse omfattade han kvinnofrågan, men hyllade här en
strömning, som gick emot den, vilken omfattades av de
frisinnade. Han var nämligen en avgjord motståndare till
kvinnoemancipationen, och med en allt mer framträdande
hätskhet bekämpade han kvinnans inträngande på mannens
arbetsmarknad och hennes ställning såsom likaberättigad i
äktenskapet — en synpunkt, som han, allt som åren gingo,
drev till fullkomlig monomani. Det var särskilt “Dock-
hems“-striden, som här kallade honom fram. Från 1880-
talets mitt härröra några märkliga novellsamlingar, tendens-
novellerna Utopier i verkligheten med den ypperliga
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
