Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Strindberg och åttiotalet - Naturalismens tid
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
282
fredsnovellen Samvetskval, en djupt poetisk och fint
psykologisk skildring av en krigares själavånda, då han
nödgas fysiljera några franctireurer, samt de båda sam-
lingarna Giftas, där äktenskapsfrågan betraktades från
olika håll, bl. a. contra “Dockhemskodexen“, och som fram-
kallade ett åtal för hädelse, vilket följdes av starka opinions-
yttringar under Strindbergs hemresa och som slöt med fri-
kännelse. Oavsett tendensen — hävdande av naturens rätt
mot kulturen och understrykande av äktenskapets natur-
sida — innehåller den första samlingen rent förträffliga skild-
ringar av Stockholmslivet, exempelvis i sådana noveller som
Måste, skildringen av ungkarlen, som blir äkta man,
den uppsluppna sjömanshistorien Ett dockhem o. a., i
vilka den svenska naturalistiska, berättelsekonsten nådde
sin höjdpunkt. Den andra samlingen med samma namn
var icke lika betydande och drev det kvinnofientliga paradox-
makeriet till sin spets.
Strindberg ägnade de följande åren — soin bl. a. känne-
tecknades av en äktenskaplig kris — åt en självbiografi,
Tjensteqvinnans son, med inånga intressanta partier,
särskilt rörande barndomstiden, och åt en först långt
efter skilsmässan utgiven smädeskrift mot hans maka: Die
Beichte eines Thoren (Le plaidoyer d’un fou), del-
vis en roman, med fängslande kapitel, delvis en hätsk
pamflett, en hämndeakt.
Av helt annat slag var den uppsluppna naturalistiska
bondeberättelsen Hemsöborna (1887), där Strindbergs
humoristiska kynne givit sig luft och som innehåller några
av drastisk komik fyllda kapitel; den följdes senare av andra
skärgårdsnoveller.
Men mot slutet av 1880-talet vände han sig åter till
dramatiken och skapade en i sitt slag enastående natura-
listisk teater, vars märkligaste alster äro det gripande effekt-
fulla äktenskapsdramat Fadern, som handlar om en utpinad,
genom hustruns list för vansinnig förklarad make, ett
stycke av stor kraft, samt den omstridda enaktaren Erö-
ken Julie (1888), skildrande en adelsdams förhållande till
sin betjänt, ett stycke, vars skarpa psykologiska iakttagelser
och äktdramatiska dialog icke kunna uppväga den från-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
