Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:o 7. Den 13 November 1904 - »En färd öfver Himalaja» af D:r Sven Hedin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
HVAR & DAG
lande brant. Stigen löper i hundratals sicksack-krökar
utmed sluttningen; jag glider och hasar ibland, men
kulis äro säkra på benen och strama linan, icke ett
ögonblick förlora de herraväldet öfver sin kropp;
förlorade man fotfäste på denna höjd, skulle man inom
en half minut befinna sig vid Baltal, men i ett
oigenkännligt tillstånd. Med en känsla af behag se vi
stationshusets tak öka i storlek, vi skynda på stegen,
det ångar om oss, försiktigheten slappas, ehuru faran
alltjämt är stor. Slutligen taga vi de sista krökarna och
ställa våra steg till stationshuset för att hvila en timma.
Husets konstruktion förvånar mig; i dess inre
synas en mängd bjälkar och stockar kors och tvärs;
det hela påminner mig om Vegas innandöme, där dylika
bjälkar voro beräknade att taga emot isprässningen.
Utan att fråga förstår jag anledningen, ty en oerhördt
våldsam blåst slår ned från passet, och Abdullah
förklarar sedan att i fyra månader på vintern nästan
dagligen dylik blåst vräker ned från passet. Det är den
som sätter lavinerna i gång och som gör att ett
vanligt hus skulle blåsa boit. Kring Baltal ligger marken
också bar; snön är bortblåst; men vi hafva icke
hunnit långt ned i dalen, förr än den åter blir ymnig
och tröttande.
Hur härligt för en nordbo att vandra ned genom
denna dal. Furuskogen blir allt tätare och mäktiga
nordiska tallar sticka upp ur snön. Vinden hviskar
vemodsfullt i deras kronor, på 2V2 år hade jag icke
lyssnat till dessa välkända ljud. Uppgifna af trötthet
hamnade vi sent omsider i Sonamargs stationshus.
Inklämd i dalen försvinner denna lilla by som
ett stoftkorn vid sidan af de magnifika bergmassor,
som resa sina tinnar mot himlen och nu från hjässan
till foten voro höljda i djup snö. Man söker
förgäfves efter ord för att gifva ett svagt begrepp om
denna storslagna och imposanta natur, som
öfverträffar allt hva l jag förut i dén vägen sett. Schweitz
EN^FÄRD ÖFVER HIMALAJA: En bro öfver Sind.
KlicM : Kern. A -B. Bengt .SVfvertparrr Sthlm—Ohf.
EN FÄRD ÖFVER HIMALAJA: Sinddalen vid Gagangan.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
