Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:o 7. Den 13 November 1904 - »En färd öfver Himalaja» af D:r Sven Hedin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
EN FÄRD ÖFVER HIMALAJA: Srinagar.
KIMUi Km. A.B. Brwt Silfver^im Sthlm—(It*
genom Gagangan, Gunt
och Mamer, vi möta
oupphörligt ryttare, fotgängare,
landtmän forslande sina
varor på hästar eller
nötkreatur. Af åkerfälten synes
icke mycket, de äro
förlagda till bergssluttningarna,
som nu äro mera flacka
och bilda mjukt afrundade
dosseringar ned mot dalen.
Halfva dagen rådde en
orkanlik blåst, som vi
lyckligtvis hade i ryggen, den
följde flodens exempel och
störtade sig i lättsinnig
våldsamhet ned genom dalen.
Det sjöng och klagade i
tallarna, som, höga, smidiga
och mörkgröna vaggade
i ödmjuk takt och bugade
sig mot väster. Kolossala
skogar kläda nu vänstra
dalsidans sluttningar, som
påminner väl därom, men dess landskap är mera
små-täckt — här i Sind-dalen är allt tilltaget i så
öfverväldigande dimensioner. Jag skulle vilja bo en
sommar i denna dal, det skulle vidga lungorna och själens
synvidd, man skulle känna sig glad och fri i denna
ljusa friska luft och icke kunna se sig mätt på de
djärft upptornade bergmassorna, deras snöfält och
skogar.
Men nu har jag icke tid att för länge njuta af
denna anblick från stationshusets veranda. Schagdur,
min "body servant", som Lörd Curzon kallade honom,
förkunnar att supén är serverad; den utgöres af te,
bröd, ägg och kyckling, det enda som våra kulis
lyckats skramla ihop i den lilla byn, men den
smakade härligt efter dagens strapatser och i skenet från
en flammande brasa.
Den 10 januari voro vi tidigt i sadeln; det tog
oss tio timmar att nå Kangan i nedre delen af
Sind-dalen, men denna väg skulle af krält en månad, om
man velat hinna att smälta allt den bjöd i skönhet
och fägring. Första biten var dock mindre angenäm.
Dalen är här tiång och låg nu i djup skugga. Efter
att två gånger hafva koisat Sind, följer stigen högra
dalsidans sluttningar, än utmed floden, än på
betydande höjd öfver densamma, det bär ständigt upp
och ned öfver otäcka backar ofta med halsbrytande
branter på en fots afstånd — hästen behöfver blott
halka ett tag för att med sin rytiare göra ett
jättesprång in i evigheten. Denna stig är nämligen
belagd med glattis, som bildas därigenom, att snön på
norra dalsidans bergssluttning, som under dagen är
direkt utsatt för solen, smälter och sedan på natten
fryser öfver stigen. Äfven där vägen är snöbelagd
bär den öfverst en hinna af is. För att komma
helskinnade ned från Himalaja anse vi därför klokast att
gå till fots. Men trötta äro vi efter vandringen öfver
Sodji-la och allt för hastigt sjunka vi ned genom allt
tätare luftlager. Då man i åtta månader vistats på
5,000 meters höjd, kan man icke begära alt
organismen skall förbli oberörd af den äta luft man andas
på 2,000 meters höjd, i synnerhet då fallet äger rum
inom loppet af ett par veckor.
Ändtligen vidgar sig dalen, snön upphör, vi kunna
lugnt anförtro oss åt våra nya hästar, som i långsamt
traf föra oss utför en väg, allt bättre och bredare, en
verklig landsväg. Sex gånger rida vi på små
gungande, med räck försedda broar öfver Sind, hvars
kristallklara, grönskimrande vatten i brusande och
skummande kaskader vräker sig ned mellan fjällen, sökande
allt varmare luftstreck, men ändå medförande en
anstrykning af sina glaciärers och snöfälts frostiga kyla.
Trafiken blir lifligare, byarne ligga allt tätare, vi rida
aj
5
>3
b
k
C)
EN FÄRD ÖFVER HIMALAJA: Roddarflicka
i Srinigar.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
