Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:o 31. Den 30 April 1905 - Menzel och Menzel-utställningen i Berlin. Af Sigfr. G—s
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
HVAR 8 DAG
Kfttrf»tognji. MENZEL: KONUNG WILHELMS AFRESA TILL ARMÉN. OM , am^ sut^npmm.
dem, då de ge en god föreställning om arten af kejsar
Wilhelms ofta omtalade intresse för konsten. Det heter nämligen
bl. a.: "Denna höga ära, som ännu aldrig kommit en konstnär
till del, skall vara ett tecken på min tacksamhet för de tjänster
han genom sin konst gjort mitt hus liksom också en sporre för
de yngre att följa på den väg, Menzel med så lyckliga resultat
beträdt". Och vid Menzels bår upprepade samme höge
mecenat, som skäl för den furstliga begrafning, han låtit anordna,
nästan ordagrant detsamma. Ironi ligger emellertid icke för
tyskarne; därför ha de icke tvekat att vid det ena som andra
tillfället med djupaste allvar referera sin kejsares ord.
Hvad man emellertid har alla skäl att vara kejsar Wilhelm
tacksam för, är hans initiativ till den Menzel-utställning, som för
närvarande är anordnad i Nationalgalleriet i Berlin. En
utställning af dennas omfång är naturligtvis förenad med stora
svårigheter och kostnader, och sannolikt är därför, att enskildt
initiativ ej varit nog för att förverkliga densamma. Den tar två
våningar i anspråk, och katalogen räknar 5699 nummer. Man
måste tänka på, att Menzel dog i sitt 90 de år, att han arbetade
in i det sista och att han ägde en ovanlig arbetsförmåga och en
järnhård flit. Trots detta har man dock svårt att förstå denna
oerhörda produktion, som verkligen öfvergår allt förstånd.
Naturligtvis är det icke 5699 själfständiga och fullbordade verk, man
här finner. Jämte dessa är det nämligen en mängd studier och
skisser af alla slag, hvilka ge en klar inblick i konstnärens
arbetsmetod. Man ser hvarje verk växa fram, dess enskilda
figurer bildas, vinna sin slutgiltiga form,orh sammanföras till ett helt.
Det kan ju i denna uppsats icke bli fråga om att gå från
bild till bild, utan måste jag begränsa mig till några få. Först
då oljemålningarna! Främsta platsen på utställningen intages af
Konung Wilhelm I:s kröning i Königsberg 1861. Detta
monumentala verk sysselsatte konstnären öfver fyra år och beredde
honom otaliga bekymmer, hvarom de talrika studierna och
skisserna till fullo vittna. Dock måste man vara tysk eller preussare
för att känna entusiasm inför detsamma. Man beundrar Menzels
kompositionsförmåga, hans skarpa öga och hans
teknikfullkom-ning, som yttrar sig i den minsta detalj. Men man kan icke
värja sig för den tanken, att det hela dock är ganska ointressant
och att allt detta arbete varit värdt en bättre sak. Ett liknande
intryck får man inför "Konung Wilhelms afresa till arméen". Här
har emellertid Menzels humor och själfständighet tagit sig ett
lustigt uttryck. Kejsarinnan Augusta, som icke lär varit alldeles
fri från kvinnlig fåfänga, var missnöjd med sin bild på
krönings-taflan och tvekade icke att visa Menzel sin onåd härför. Denne
svarade emellertid nu såsom bilden visar. I närheten af
krönings-taflan finner man de två mest betydande bilderna ur Fredrik den
stores lif, nämligen "Fredrik den stores tabelrondo i Sanssouci"
och "Flöjtkonserten". Båda tillhöra Nationalgalleriet. Den förra
är en skildiing från Voltaires besök ho§ sin höge vän och
däröfver hvilar en lyckligt träffad rokokostämning. Utom den
historiska framställningen är det tidigare ljusstudier, som här gå
igen. Den öppna dörren med det inströmmande solljuset erinrar
nämligen lifligt om den förut omnämda lilla taflan från 1845.
Detta parti tjänar för öfrigt att hos en modern åskådare öka
illusionen af fransk stämning, ehuru denna tafla är tillkommen
före Menzels bekantskap med den moderna franska konsten.
"Flöjtkonserten" behandlar äfven ljusproblemet, men detta i en
för den nutida människan så främmande art som den
vaxljusbelysning erbjuder. Denna tafla verkar därför icke så omedelbart
som den föregående, men en gång uppfattad, äger den en egen
förtrollning. Konungen utför själf ett solonummer på flöjt vid
hofkonserten, och konstnären skildrar med humor och icke utan
ironi den något konstlade uppmärksamhet, som ägnas konungens
prestation.
De två större verk, hvarmed Menzel tvifvelsutan nått
höjdpunkten, äro "Järnvalsverket" från 1875 och "Balsupén" från 1878.
"Järnvalsverket" skildrar det moderna industrilifvet. Man
känner den glödande hettan, den stora verkstadens kväfvande
tryckande atmosfär och som motsats härti’l den ljusa, friska
vårluften, som strömmar in genom fönster och gluggar, "Balsupén"
för oss till hofvet. Denna tafla uppenbarar tydligare än någon
annan Menzels form- och iärgglädje. Visserligen fanns icke ett
så modernt ord som "flott" i hans ordbok. Vi finna i denna tafla
samma minutiösa noggrannhet, som hos alla öfriga. Men på
samma gång hvilken bländande frisk färgrikedom. Man skulle
knappast kunna tro, att denne lille torre och vresige gubbe kunde
se och måla så strålande kvinnoaxlar, som han här gjort.
Bland akvareller finner man en mängd bilder från
konstnärens resor. Ett betydande rum bland alstren af detta slag
intager den under en följd af år tillkomna samlingen "Aus
Kinder-Album" — vanligen små idylliska, färgrika scener. I denna
samling visar sig Menzel äfven såsom djurpsykolog, hvilken
mästerligt förstår att i rörelsen inlägga det karaktäriska. Till
rustkammarstudierna, som Menzel roade sig med, under den tid,
han sysslade med kröningstaflan, hör en liten älsklig bild: En
riddare i rustning, så att endast ögonen äro synliga, och bakom
honom en flicka med en ros.
Slutligen innehåller utställningen flera tusen teckningar,
utkast och skisser, af hvilka de flesta först nu sluppit ut ur
konstnärsportföljen. Många anse, att Menzel som tecknare nått högst
och visserligen har ett sådant omdöme skäl för sig. Hans
ovanliga iakttagelseförmåga och säkra hand uppenbara sig
tvifvelsutan tydligast på detta område. Det är bilder, gripna och
fasthållna sådana som ögonblicket gaf dem.
Menzel-utställningen är ett storartadt vittnesbörd om, hvad
begåfning och energi i förening kunna skapa. Den ger oss
bilden af enhetligt och målmedvetet lif; och den som vill lära känna
Menzel, måste gå till hans verk. Det är som om konstnären på
förhand vetat, att ett ovanligt långt lif varit honom beskärdt.
Eljest — tycker man — skulle han icke vågat att vara så ensidig,
som han verkligen var, så helt för decennier ge sig hän åt en
ämnesgrupp. Men hans kraf på grundlighet, på "sanning", gjorde
denna ensidighet nödvändig, och med den har han på olika
områden kunnat nå så sällsynta resultat. Sigfr. G—s.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
