Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:o 32. Den 7 Maj 1905 - Ryssland just nu. X
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
HVAR 8 DAG
TEATERPLATSEN I WARSCHAU. T. v. Rådhuset.
Kliehi: Bengt Silfversparre.
förordningen, som förbjuder alla att bära vapen på
gator och offentliga platser. Jag hade därför ingen
anledning att göra mig af med min lilla reserevolver
som skänkte mig en känsla af trygghet på en ort, där
det finns så godt om bofvar, uniformerade och andra.
En afton spatserade jag helt fredligt på
Marszal-kowskagatan och tänkte hvarken på det förstärkta
skyddstillståndet eller på någon af generalguvernörens
förordningar.
Då fick jag plötsligt syn på en liten
folkskock-ning och stannade ett ögonblick. Det var en
militärpatrull, som fasttagit en enkelt klädd man, som
högljudt jämrade sig och anhöll att bli lössläppt. Men
gendarmofficeren har funnit en knif i hans ficka, och
som det är förbjudet att bära vapen, förständigas den
arma saten att följa med patrullen till poliskontoret.
Han knuffas in mellan soldaterna, det hjälper inte, att
han bedyrar sig vara en hederlig skomakare, som
trott det inte vara farligt att behålla sina verktyg på sig.
Jag har stått några ögonblick och sett på
spektaklet jämte några andra nyfikna flanörer. Jag ämnar
just gå vidare, då gendarmofficeren plötsligt rusar på
mig och frågar, om jag har något vapen i fickorna.
Något häpen nekar jag af instinktiv rädsla att bli ertappad.
— Jag har ingenting, bara några äpplen.
— Mycket glad, tillåt mig känna efter.
Och han börjar närgånget gräfva i mina fickor,
trots mina protester mot denna framfart med en
ut-länding. Han undersöker till och med mina kängor
och mina ärmar, hittar ingenting och skall just låta
mig gå, då han får känna min lilla revolver i en
bakficka. Han drar triumferande fram den nätta pjäsen
och sätter den under min näsa.
niskors lugna borgerliga tillvarelse som unga nitiska
präster för deras surt förvärfvade själsro.
I den hederlige handtverkarens sällskap och med
min ståtliga militäreskort anträder jag så färden
genom Warszawas långa gator, öfver allt begapad
af folkmassan. Gendarmofficern är alltjämt i rörelse
med sina medhjälpare, två herkuliska
poliskonstaplar, vid gathörnen ställer han sig på lur, rusar på intet
ondt anande vandrare och genomsöker deras fickor.
Ölstugorna och utskänkningsställena äro särskildt utsatta
för hans misstänksamhet — vid dem låter han alltid
göra halt och anställer razzia bland de stillsamt
po-kulerande gästerna. Öfverallt låter han känna efter
att husportarna äro reglementsenligt stängda och ser
till, att portvakten är på sin post. I annat fall
antecknas husnumret i och för den försumliges näpsande.
Soldaterna äro godmodiga och hyggliga, som
ryssen i gemen är utom tjinovnikkretsarna.
Skomakarn vill nödvändigt ha en ask papyrosser. Officern
ger honom brutalt afslag, men en af soldaterna köper
hvad han begär och smugglar det i tysthet till honom.
Soldaterna äro hyggliga karlar, men också rättrogna
ryssar. En och annan långskäggig jude, som glider
förbi utmed husväggen, undfägnas med en vänskaplig
spark eller med en knuten näfve under näsan.
Vår gendarmofficer har inte på länge infångat
något nytt offer, och det känns hårdt för hans
brinnande polisnit. Gång på gång har han måst släppa
dem han antastat, både långhåriga studenter och
arbetare af misstänkt utseende. Då kommer vid ett
gathörn en aderton års yngling i hans väg, med
beskedligt utseende, tydligen enfaldig och kanske rent
af mindre vetande.
— 514 —
skräck och vånda under det
förstärkta skyddstillståndets
nyckfulla regemente. Det
förstärkta skyddstillståndet är
ett af den ryska
tjinovnik-hjärnans otäckaste påfund.
Generalguvernören blir med
ens en envåldshärskare i
miniatyr, som utan vidare kan
inspärra i fängelse hvar och
en, som bryter mot hans
förordningar. Jag kom till
Warszawa utan att känna den sista
— Det här kallas på ryska för en revolver, är det
kanske herrn obekant? Vi känner den där metoden
att neka och vi är nog fräcka att alltid se närmare
efter! Nu är ni snäll och gör oss sällskap till
polisstationen. Det är er förbjudet att tala med soldaterna!
Jag får lof att ta plats mellan de åtta soldaterna,
som gå med laddade gevär och påskrufvade
bajonetter, tre på hvardera sidan, en bakom och en framför.
Jag afstår från onyttiga protester och nöjer mig med
den reflektionen, att
unga nitiska
gendarmofficerare äro
lika farliga för män-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
