Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 2. Noregsvelde
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
6 NOBGE.
lyda under den norske konungens öfverhöghet. Från
dessa öar och länder västerut kommo till Norge både
kristendomsförkunnare med eld och svärd och
kristendomslärare; och enär den norska folkmeningen tillerkände
arfsrätt till riket åt konungason, utan att binda denna rätt
vid lagligt äktenskap mellan tronkräfvarens föräldrar, blef
Norge länge en tummelplats för tronpretendenter i långt
högre grad, än hvad den svenska och danska häfden om
dylikt har att förmäla, trots de genom generationer
fortgående strider om kronan, hvilka äfven de bevarat åt
minnet.
De norska konungarnas sagor gifva oss ingående
detaljer af dessa inbördes strider under flera århundraden.
Det var dessa som slutligen uttömde det norska folkets
krafter, så att dess sagoskrifning tystnade, dess
stormanssläkter förblödde och dess öfverstyrelse flyttades utom
landets gränser. Äfven mot grannarna fördes samtidigt
strider, men dessa voro obetydliga emot inbördeskrigen
och stodo oftast i samband med dem.
När Olof Trygvesson, en af Harald Hårfagers ättlingar,
fallit i strid mot sönerna till den norske härskare, hvilken
vid Olofs tronbestigning undanröjts, och mot desses
bundsförvanter, svea- och danakungarna, återupprättades dessa
»folkkungars» (thiodkonungars) öfverhöghet öfver Norge.
Den svenske konungens andel blef fyra fylken i
Trondhem, Mörelanden, Romsdalen samt Ranrike från
Götaälfven till Svinesund. Så förgick ett antal år, tills en
småkonungason, Olof Haraldsson, hvars far blifvit dräpt i
Sverge, ansåg sig böra hämnas sin fader och fäjdade
först mot den svenske konungen, sedan i öster- och
västerviking, tills han fått anseende och följe nog att med
framgång uppträda i Norge. Det norska öfverkonungadömet
ville han åter grunda inom Norge. Med hjälp af
upplandets småkonungar lyckades han fördrifva de båda jarlar,
hvilka voro den danske och svenske konungens
ämbetsmän, och sedan utrotade han sina medhjälpare,
småkonungarna. Den svepnske kungen, Olof, ville återtaga sitt norska
lydland, men hans afsikt vann icke understöd hvarken
hos västgötajarlen eller af Upplands lagman. De norska
kungasagornas författare, Snorre Sturlesson, berättar
utförligt om uppträdet på sveatinget, då folkets ovilja mot
ett härtåg till Norge frambars af lagman Torgny. Men
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
