Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 3. Samkungadöme
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SAMKUNGADÖME. 11
Europa, än den danske, hvars storglans under
Valdemarerna var slut, och den svenske, som hittills varit föga
känd i världen. Svenskarnas härfärder i öster hade icke
brakt dem i beröring med högre kultur — den
Byzantinska var allt för främmande att i annat än rent yttre
måtto lämna spår inom det svenska området. Af de
svenska lydländerna i österväg voro endast kusterna
utmed Bottenhafvet och Finska viken kvar, bygden i
»norrabotten» var ganska gles, Danerna hade tagit Värends
kustland (Blekinge) liksom de af ålder haft Finvedens
(Halland). Smålanden, Götalanden, Värmeland med Dal,
Nederriket, Sudermannaland, Västmannaland, Järnbäraland,
Gestrikaland, Helsingaland och Uppländerna vid Mälaren
hade under Folkungarnas brödrastrider förlikningsvis eller
genom vapenskifte tidt och ofta haft olika herrar. Det
norska Ranrike (Bohuslän) hade svenske hertig Erik
regerat tillsamman med Västgötaland och Halland.
Riksgränserna voro osäkra, landskapsbandet var starkare. När
det danska riket alldeles föll sönder under tronstrider
och utländsk fäjd, gaf sig jämväl Skåne under den
svensknorske konungen Magnus Eriksson, som därefter skref sig
Sverges, Norges och Skånes konung.
Men denne väldige konung var ingen kraftig man,
och i stället för fortsatt förening af hela den skandinaviska
och finska kontinenten under en spira, med gemensamt
svärd och gemensam sköld, återtog söndringen snart sin
sedvanerätt och inbördes fäjderna begynte ånyo i Sverge.
Konung Magnus’ båda riken styrdes under hans
minderårighet af hvar sin förmyndarestyrelse och sedan, kan
man säga, af hvardera rikets riksråd. Digerdöden härjade
under föreningstiden båda rikena, och många andra olyckor
stötte till, i Sverge särskilt stormansuppror och
tilltagande tyskinvandring, så bland städernas borgerskap som
bland den jordägande adeln. Konung Magnus’ syster var
gift med en kraftfull man, hertig Albrekt af Mecklenburg,
som förstod både att draga inkomst af landet och så split
bland dess stormän. Först delades Magnus’ riken mellan
hans söner: Erik blef Sverges, Håkan Norges konung.
Sedan, när Erik aflidit, gjorde den tyske hertigen sin son
Albrekt till kung i Sverge och satte konung Magnus i
Stockholms torn. Då kom Håkan med en norsk här till
hans befrielse och lyckades efter åratal att få sin fader
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
