Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 3. Samkungadöme
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
16 NORGE.
till Sverge och blef gift med Svante Sture, riksföreståndare
efteor herr Stens död. I Norge uppblossade upproret på
nytt 1508 i Hedemarken, och Kristian blef innesluten i
đ Hamar, hvarifrån han med knapp nöd undkom.
Samtidigt skref biskopen i Öslo till den svenske
riksföreståndaren om allmogens begäran om hjälp: bönderna där i
trakterna ville gå man ur huse. »Käre herre,» fortsätter
han, »vi hafva ock sport att ärkebispen i Trondhem låter
utreda alla långskepp i Nordlanden (Eders Herradöme
märker väl hvad det afser) och låtit dessa ord fara: hvi
månde de svenske ej nu uppvakna, tillfälle är nu ganska
stort att skilja de danska från Norge, om hjälp komme
med en hast.» Men herr Sten hade svårt att reda sig i
Sverge, och prins Kristian sträckte snart sitt härjningståg
från det kufvade Norge in i Västergötland, därifrån Ture
Jönsson — som tjugu år senare för sin trohet mot Kristian
miste hufvudet på dennes bud — i Västgötafrälsets och
allmogens namn i jan. 1511 skref till riksråd och
menighet i Upplanden, att »vår hätskaste fiende hertig Kristian
från Norge kommit indragande i vårt land med en svår
makt, församlad af Danmarks och Norges riken med andre
okristelige skottar och öfvergifvet örlogsfolk», bränner,
mördar och röfvar. Komma vi i danskt våld — »då
blifve vi egne och Eester (lifegne som Esterna), såsom
den fattige allmoge är, som i Danmark och Norge bygga.
Gud vare klagat, att sådan omildhet skall vara öfver
kristelig allmoge, som Danmarks och Norges allmoge
dagligen lider och umgäller.» Skara brändes och plundrades,
likaså otaliga gårdar i Västergötland och Småland, genom
hvilka landskap prins Kristian tog vägen till Halland
(Danmark). Han fortsatte kampen i Sverge — Norge
var och förblef kufvat — tills han lyckats äfven där
blifva erkänd som konung. Men han firade sin kröning
med blodbad, och Gustaf Eriksson hade bättre framgång i
kampen mot unionskonungen än Karl Knutsson och
Sturarna haft, ty intet danskt parti satte nu upp hufvudet
bland de kvarlefvande af Sverges adel, och mot
kyrkoherrarnas motståndskraft satte kung Gösta reformationens
lära om biskopars plikt att bära andans vapen men icke
omgifva sig med befästa slott och väpnade hofmän.
När Kristian jämväl blifvit fördrifven från Danmark
och adeln på Jutland valt hans farbror Fredrik till kung,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
