Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 3. Samkungadöme
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SAMKUNGADÖME. 15
återresan lät han 16 norska och 10 danska rådsherrar i
Bergen sluta en öfverenskommelse, att Norge och
Danmark evigt skulle vara förenade under samme konung.
Man nästan frestas att antaga, att Kristian därigenom
velat hålla Danmark skadelöst för följderna af den
förbindelse han förut afgifvit till sin gynnare, grefven af
Holstein: att Slesvig aldrig skulle införlifvas med Danmark.
När grefven var död, lät Kristian välja sig till hertig af
Slesvig och grefve af Holstein, mot förbindelse att Holstein
och Slesvig till evig tid skulle vara förenade. Alla hans
efterkommandes strider, Danmarks politik och det
dansknorska rikets ställning till Sverge leda sedan under
århundraden sitt upphof från denna oldenburgska källa, och
starkare än någonsin äro Slesvig och Holstein numora
»ungedeelt» tillsamman, sedan Preussens vapen tagit båda
ifrån det oldenburgska huset och Danmarks rike.
Kristians regering i Norge väckte stort missnöje,
särskilt genom hans flathet mot Hansestäderna, hans
afstående af Syderöarna och bortförpantande af Örken-
och Shetlandsöarna till konungen af Skottland. När han
var död, kallade sig väl hans son Hans arfkonung af
Norge, men riksrådet samlades till ett möte med svenska
rådets ombud i Öslo, där ett försvarsförbund afslöts
mellan Norge och Sverge. Följderna häraf blefvo nästan
inga. Hans erkändes som konung först i Norge, senare
äfven i Sverge, där Sten Sture länge uppehböll sitt
riksföreståndarskap emot det inhemska unionspartiet och
unionskonungens trupper. Betecknande för de norska herrarnas
politiska inträsse är, att de i Halmstads recess 1483, där
unionsvillkor åter antogos, förbehöllo det norska riksrådet
att icke oftare än en gång hvartannat år behöfva
sammankomma i Bergen eller OÖslo för att öfverväga rikets
ärender.
Under konung Hans regering såg det en gång ut,
som skulle en norsk resning ansluta sig till den sällan
hvilande svenska. Norges mäktigaste man, Knut Alfsson
af Giske, på mödernet besläktad med norska kungahuset,
på fädernet af svensk ätt, gjorde förbund med Sten Sture
och reste en bondehär. Efter någon framgång mördades
han på svikligt sätt; men hans änka fortsatte striden,
hvilken först 1503 stillades, sedan prins Kristian kommit
till Norge som vicekonung. Men herr Knuts änka drog
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
