Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 4. Danskt kungadöme
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DANSKT KUNGADÖME. 23
för hans val arbetande svenskar öfver till Norge, och den
1751 afslutade gränsregleringen mellan Sverge och Norge
brakte många svenskar i förtrolig beröring med norrmän,
liksom den sistnämda år i Fredrikshald nedsatta
kommissorialrätten, åt hvilken hvarjehanda gränstvister i
afseende å flottningsmål o. d. öfverlämnats att afdöma. Gång
efter annan genomforo svenskar norska trakter och
öfverraskades af att göra bekantskap med ett alldeles icke i
»träldom» bundet folk. Den kände naturforskaren Per
Kalm, en af Linnés lärjungar, skrifver 1748 från Norges
sydvästra kust, att »norska nationen är mäst i allt lik
den svenska.» — »Uti språk,» fortsätter han, »är emellan
bägge så ringa skillnad, att ofta det är större afbrytning
uti somliga Provincier i Sverge från den rätta svenskan,
än det språk som i Norge talas. Folket är stort, starkt,
härdigt och af den gamla ärlighet och uppriktighet, som
Norden ifrån urminnes tider varit så allmänt berömd och
ufropad före. Främmande som komma dit, blifva älskade
och all hjälp betedd. Större och oförtrutnare sjömän
kunna aldrig gifvas. Jag har sett lotsar från Norrige
fara ut till hafs emot skepp med en liten båt i en stickande
storm, när vågorna gått himmelshögt och då det varit
svårt i ett stort skepp att bärga sig. Samma omdöme
om de norska gifva alla svenska, engelska och andra
skeppare, som blifvit tvungna att söka hamn i Norge.
Många vilja beskylla dem, som hatade de icke alldeles
våtvaror; men jag tillstår, att jag ej sett denna nation
vara benägnare därtill, än någon annan. Kvinfolken här
se väl ut, äro kyska, sediga, lustiga samt så käcka
hushållerskor, som på någon ort kan finnas.»
På den 2321/2 mil långa landgränsen mellan Sverge
och Norge funnos med ett enda undantag — landsvägen
öfver Svinesund — endast ridvägar och smala klöfjestigar
mellan de båda landen, säger (1749) en medlem af
gränskommissionen. Obygd skilde således ännu då de svenske
och norske fränderna. Svenskar rymde för skuld till Norge,
och öfverhufvud var det icke alltid de bästa exemplar af
svenskar, som hamnade där.
När Gustaf III störtat ständerregementet i Sverge
och motsåg anfall af de makter, hvilka 1769 slutit fördrag
om Sverges delning, var han betänkt på att förekomma
Danmark genom att själf infalla i Norge. Intet anfall
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
