Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 5. Norskt kungadöme
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
NORSKT KUNGADÖME. 37
och senare öfverenskommelser anses underordnade de
äldre.
Det kan därför icke anses ur vägen, att emot dessa
yrkanden på »Sverges rätt» ställa ett yttrande af en
utaf Karl Johans generaler, »segraren vid Bornhöft»,
fördelningsbefälhafvaren under norska fälttåget, sedermera
krigsministern, frih. Bror Cederström. Han skrifver 1863
till en riddarhusmedlem: »Den nu pågående polska
resningen måtte väl till någon del afkyla våra ifrare för
Sverges supremati öfver Norge; om Karl Johan än kunnat
med vapenmakt tvungit norrmännen att blifva svenskar,
hade det ej dröjt länge innan de gjort som polackarna,
och hvad skulle då vi gjort? Jo, sökt åter eröfra dem,
men hvad hade det kostat, och kanske hade det icke
lyckats, synnerligen som de andra makterna snarare hjälpt
norrmännen. Bättre är, som det är, och alldeles icke
sträfva efter någon supremati, utan broderlig vänskap.»
Måhända hafva också den norska vänsterns och den
svenska yttersta högerns starka förlöpningar åter brakt
den broderliga vänskapen till majoritet inom båda
länderna. Det plägar ju så gå, att när fränder häftigt grälat,
skämmas de för de flinande grannarna och slå hvarandra
åter ärligt i hand. Det är ett sådant nytt handslag vi
förvänta af den 1895 utsedda tredje unionskommittén. Men
äfven om dess värk skall komma att dela öde med sina
föregångare, torde 1890-talets vreda ord mellan
unionsfolken ha låtit bägge lära något. Sverges lärdom bör
vara den, att tiden efter 1814 icke gjort Norge mindre
ömtåligt om sin själfständighet, ända in i dess minsta
symboler. Norges lärdom bör vara den, att tiden efter 1814
icke gjort Sverge mindre bestämt att upprätthålla unionen
mellan de båda konungarikena på den skandinaviska halfön.
Och däraf följer för båda folken den lärdomen, att båda
må bäst af att bemöta hvarandra väl, alldeles som
enskilde svenske och norske män och kvinnor göra. I det đ
privata umgängeslifvet har vänskapen mycket sällan störts
af det offentliga lifvets strider, och därför kunna tusentals
svenskar än i dag vittna om, att de i Norge funnit
»sympatier för allt svenskt».
Den norska »rene vänsterns» majoritet i stortinget,
gentemot högern och den del af Johan Sverdrups
»vänster», som icke afföll ifrån honom, »de moderata», är icke
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
