Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
oförrättadt ärende, uttröttade, med förskräckta blickar och föga benägna för att tala om hvad de
sett och erfarit därinne i dc dunkla skogarnas djup.
Och så småningom hade dessa upptäcktsfärder upphört; man hade vant sig vid alt se det
flammande slottet om aftnarna blänka fram ur de böljande dimmorna, mail hade vant sig vid att se den
skinande porten, som alltid stod öppen och lockande — man tänkte ej mycket därpä. Och man
undvek sorgfälligt att beträda det förtrollade bergets område.
Sven hette en gosse, som var i tjänst hos Brearyd-bonden och vallade hans hjordar af
brun-ocli hvitfläckiga kor. Ofta hade Sven om kvällarna blickat upp emot den skimrande porten och
emot de höga tornens flammande bloss, ofta hade han om dagarna, då han förde sina kor i bet på
ängarna vid Kullabergets fot, längtande stirrat in i den stora skogens lockande dunkel. Men han
visste, att hvar och en, som försökte vågstycket att tränga ditin, fått anledning att ångra sin djärfhet.
En dag vardt honom likväl hans längtan för stark. Korna betade i lugn på en solig äng i
skogsbrynet. Blott för en liten stund, tänkte Sven, skulle han lämna dem, blott ett litet stycke skulle
han begifva sig in i den susande skogens underbara rike.
Och ban begaf sig in bland de gröna snåren, där solljuset spelade bland väldiga gråa stammar
och täta löfmassor.
Sven märkte huru de höga åldriga träden lutade sig samman och hviskade något till
hvarandra, då han nalkades. Det tycktes honom, att dc mumlade något om hans förmätenhet att tränga
in i deri stora ensamheten, i det tysta dunklet, som icke är menadt för människor.
Och han blef ängslig till mods och börjnde tänka på att återvända till sin hjord.
Då se — dä skymtar där plötsligt emellan gröna grenar något som rör sig, och ur det
blåaktiga dunklet synas två glänsande ögon blicka emot honom.
6
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
