Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Folkvandringstiden - Inledning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
lingen spjut och sköld, och därmed betraktas han såsom statsmed-
lem, under det att han förut blott tillhört familjen. En hög börd
förskaffar även mycket unga män hövdingevärdigheten. Andra sluta
sig till någon stormans »följe», inom vilket det finnes olika rang-
klasser. Mot dessa följesmän äro hövdingarna mycket frikostiga och
skänka dem hästar och vapen samt giva dem gästabud med en
visserligen rå, men riklig undfägnad. Medlen till denna frikostighet
få de genom krig och plundringståg. De bo icke i städer och tycka
eJ om att bo nära varandra. Varje hus ligger därför för sig och är
av trä, ty sten och tegel använda de icke. Äktenskapet hålles strängt
i helgd, engifte är vanligt, och blott de förnämare hava flera hustrur.
Äktenskapsbrott äro mycket sällsynta och straffas strängt. Barnen
växa upp, nakna och smutsiga, husbondens barn och trälbarnen om
varandra, tillsammans med husdjuren, som ock hålla till inne i huset.
Gästfriheten skattas högt, och var och en undfägnar sin gäst så långt
hans villkor det tillåta. När förråden äro slut, hänvisar värden sin gäst
till ett nytt härbärge och följer själv med, och båda mottagas med
samma gästvänskap. Omåttliga dryckeslag äro mycket vanliga, och
naturligtvis råka de druckna ofta i tvist, då det icke alltid stannar
vid en ordträta. Likaså äro de mycket begivna på spel, och en
german kan, då han förlorat hela sin egendom, sätta sig själv och
sin frihet på ett tärningskast. Förlorar han då, lägger han frivilligt
träldomens ok på sina axlar och låter sig säljas som träl. Men i
det hela behandlas trälarna ganska väl, ehuru husbonden i vrede
kan dräpa en eller annan. Jorden delas efter antalet fria bönder,
°ch därvid byter marken genom ny fördelning ofta brukare. Varje
år besås nya åkrar, och likväl finnes alltid åkerjord till övers. Men
nagot intensivt jordbruk driver germanen icke och tänker icke på
att utvidga jordbruksområdet.
En liknande bild av den germanska kulturen i vårt land skymtar
bakom våra ortnamn och våra gamla landskapslagar. Den första in-
flyttningen hade nog ej haft karaktären av en erövring, utan immi-
granterna hade säkerligen kommit skara efter skara och slagit sig
ned på någon plats, som lämpade sig för jakt, fiske och ett primi-
tivt jordbruk. Varje dylik klan eller ätt bildade till en början ett
1’tet samhälle för sig, och ett minne därav hava vi i en grupp av
våra äldsta ortnamn, vilka sluta på -kind, som är samma ord som
riet latinska gens. De först bebodda trakterna voro Skånes kust,
den stora dalen vid Götaälv samt stränderna av Östergötlands sjöar,
°ch från dessa boplatser utbredde folket sig till det inre av land-
skapet, där skogarna nedbrändes och fingo vika för öppna slätter.
E’en följande förhistoriska utvecklingen kan ännu spåras i våra äldsta
13
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
