Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Folkvandringstiden - Beowulf
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Det väldiga arvet efter ädla ättmän,
De kostbara skatterna. Döden dem bortryckt
I gångna dagar. Och. han ensam nu
Av den krigiska skaran, han, som längst var i livet,
Vänlöse arvtagaren, gärna ville leva kvar,
Om blott ännu en tid han ostörd fick äga
Den urgamla skatten. — — Få ord han talade:
”Behåll nu, du jord, högborne mäns egendom,
Då nu hjältar ej kunnat det.––––––De tappre gått hädan.
Den hårda hjälmen, smyckad med guld,
Skall förlora sitt gyllene inlägg. Dess ansare slumra,
De som hade till uppgift att vårda stridsmasken.
Så skall ock kamprocken, som i striden möter
Under sköldars brak järnspetsars bett,
Multna likt krigare. -
–––- Slut är på harpoglädje,
Fröjdträdets gamman, ej skall ädle höken
Svinga i salen, ej raske gångarn
Trampa borgens gård. Våldsam död har sänt
Flera släktled av män vida härifrån.»
Med sorg i sinnet klagade han så sin smärta,
Ensam efter allas död grät han bitterliga
Både’ dag och natt, tills dödens bränning
Nådde hans hjärta.
Nästa saga eller dikt skildrade, huru en drake fann den herre-
lösa skatten, huru en fredlös man stal en skål därifrån för att köpa
s*g frid, och huru draken i sin förbittring började förhärja landet.
Det tredje partiet, det utförligaste av alla, upptogs av själva drak-
kampen, som slutade med Beowulfs seger, men också med hans
död. I ett fjärde se vi händelserna så att säga från ett annat plan,
icke från själva stridsplatsen utan mera på avstånd: hirdmännen
kava ej vågat bistå sin konung och den unge Wiglaf förebrår dem
deras feghet. Så kommer en budbärare och berättar stridens ut-
gång. Wiglaf förkunnar Beowulfs sista vilja och hjälten begrav es.
Dikten slutar därpå med följande karakteristiska ord, som så väl
återgiva stämningen i hela den götiska hjältedikten, dess breda och
ädla humanitet, dess patriotism och dess vemodsblandade livssyn.
Så klagade sin sorg geaternas folk,
De, som delat hans härd, över sin herres fall.
De sade, att han var bland världens konungar
Mildast bland män, den människovänligaste,
Den blidaste mot sitt folk, den mest ärékäre.
I dessa ord ligger det götiska hjälteidealet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
