Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Folkvandringstiden - Ynglingatal
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Ynglinga-
tals för-
fattare.
fc
IKSOM vi lära känna den götiska diktningen
genom Beowulf, så kunna vi — om än på
långt när ej lika väl — studera folkvandrings-
tidens uppsvenska litteratur i den norska
ättedikten Ynglingatal, som ingår i Snorres
Ynglingasaga.
Enligt Snorres uppgift skrevs dikten av Tjo-
dolf från Hvin eller Hvinir till ära för Harald
Hårfagers kusin, Ragnvald, kallad Heidum-
harr. För så vitt denna uppgift är riktig, måste dikten hava för-
fattats omkring år 870, ty enligt den vanliga kronologien blev Harald
872 envåldsherre över Norge, och sedan fanns knappast plats för
någon konung Ragnvald. Emellertid hava Snorres ord betvivlats, och
i ett särskilt arbete sökte Bugge visa, att Ynglingatal diktats först
mot slutet av 900-talet av den nyssnämnde Tjodolfs sonson, icke
till ära för Ragnvald, som troligen aldrig existerat, utan för en irisk
vikingakonung. Denna hypotes, som framkallade en livlig strid,
vilken indirekt bidrog att belysa många punkter i den äldsta littera-
turens historia, torde emellertid nu kunna anses fallen, och den gamla
åsikten har åter, och med bättre rätt än förr, kommit till heders.
Ynglinga- Dikten besjunger i följd Ragnvalds alla förfäder ända upp till
tals källor. Yngve-Frey, och dylika ätt-dikter voro med all sannolikhet icke
någon av Tjodolf införd nyhet. Genom Jordanes veta vi, att mot-
svarigheter funnos bland goterna; de angelsaksiska genealogierna,
som också börja med gudar och sagohjältar, vittna om ett liknande
intresse, vilket redan Tacitus vitsordar hos germanerna. Likaså
visar oss vikingatidens norska litteratur, huru angelägna stormännen
voro om lysande stamträd; en dikt som Hyndluljod är byggd blott
på dylika, och i Eyvind Skaldaspillers Haleygjatal hava vi ett direkt
plagiat av Ynglingatal. Överhuvud taget tyckes den äldre dikt-
ningen, t. ex. Widsid, mycket hava älskat ett slags namnkataloger,
som förefalla oss skäligen torra, men som antagligen gjordes mera
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
