- Project Runeberg -  Illustrerad svensk litteraturhistoria / 1. Forntiden och medeltiden /
209

(1926-1932) [MARC] Author: Henrik Schück, Karl Warburg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Den första kristna tiden - Litteraturen under brytningstiden

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

í

í"
209
H
Illustrerad Svensk Litteraturhistoria.
korta, nästan anekdotiska berättelser. Man äger därför all rätt att såsom sanno-
kkt antaga, att även denna tids svenskar ägt historiska folksägner av samma
art, så mycket mer som dylika — till sitt skaplynne mycket likartade — ju
åro kända från en senare tid, t. ex. de rent folkliga sägnerna om Gustav Vasas
Ungdomsäventyr i Dalarna.
Alla dessa sägner behövde så att säga en ryggrad, och denna funno is-
länningarna i stamträdet. Även detta genealogiska intresse var gemensamt
nordiskt, och vad Sverige beträffar intygas det av våra runstenar, av Rök-
’nskriftens original och Ynglingatal, som utan tvivel stöder sig på en svensk
Senealogi. Men under det att detta genealogiska intresse fortlevde och ut-
Vecklades på Island, synes det i de tre nordiska huvudlanden hava på ett
niärkbart sätt försvagats. Kristendomen drog här liksom ett streck över
kela den nordiska forntiden. Tjodrik munk, som mot slutet av 1100-talet på
latin skrev en norsk historia, börjar med Harald Hårfager, emedan han icke
känner några tillförlitliga ättledningar före denna tid, och i Sverige börjar
Västgötalagens konungalängd med Olof Skötkonung. I Danmark var väl
traditionen något rikare, men även där märker man, att den i slutet av 1100-
tälet håller på att sina, då lyckligtvis Sven Aagesen och Saxo räddade det,
s°m ännu kunde räddas.
De isländska genealogierna gåvo sagoöns berättelselystna söner en historisk
r<un, i vilken de kunde inordna de olika {>ættir, de kunde. En följd av dylika
s®åberättelser arbetades så småningom samman till en biografi över en enskild
kemärkt man, och av biografierna över de olika släktmedlemmarna uppstod
Sa småningom den större ättsagan — men ännu så länge blott i den muntliga
traditionens form.
Denna egendomliga sagostil utbildades på Island under jooo- och 1100-talen.
De häftiga striderna efter landnamstiden hade då avstannat, och samhället
åtnjöt ett lugn, under vilket de fredliga idrotterna fritt kunde utvecklas.
Ränningarna hade blivit driftiga handelsmän, och den tid de hade övrig
ägnade de åt skaldskap och sagoberättande; de hade — för att använda ett
1110dernt uttryck — förvandlats till ett folk av köpmän och litteratörer. Men
sagoberättandets konst hade för islänningen icke blott blivit ett nöje; i viss
n‘ån hade den också blivit ett levebröd för honom, då han uppehöll sig vid de
n°rska och danska hoven. Det veta vi genom sagornas och Saxos vittnesbörd,
Oc,i nied all säkerhet gäller detta ock de islänningar, som vistades i Sverige.
en resande islänningen var därför mycket ofta en rent professionell sago-
^erättare, som erhöll kost och lön för att roa stormannen och dennes bird med
Sagor, och med yrkesmannens intresse sökte han också att skaffa sig en rik
°R omväxlande repertoar. En huvudkälla för Saxo var islänningarnas be-
rättelser, likaså för norrmannen Tjodrik munk, och för det lilla, vi veta om
^tiderna i Sverige mellan Inge den äldre och Blotsven, hava vi att tacka en
lesande islänning, som uppehöll sig vid den förres hov. Sagan blev därför i
V1Ss mån en litterär egendom, som också ärvdes, från generation och till
generation.
Men denna saga var ännu blott muntlig, och först med Are Frode och efter
en förebild han gav började den i skrift upptecknade sagan. Are skrev sin nu
Rorade Islendingabok omkring 1125, men egentlig fart fick detta författarskap
under tiden 1170—1230 för att sedan fortsätta ända till århundradets slut.
,en stil, som här kommer till synes, hade väl utbildats redan av den äldre
^^ens sagoförtäljare, men den konstnärliga kompositionen erhöll sagan troligen

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 10:50:27 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ilsvlihi/1/0243.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free