Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Folkungatiden - Lagarna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
R
4
283
AG har hittills med flit uppskjutit att tala Hedniska
om våra gamla lagar, vilka obestridligen äro lagar’
de märkligaste resterna av vår medeltids-
litteratur. De äldsta uppteckningarna av dem
tillhöra folkungatiden, som även i övrigt
kännetecknas av ett nitiskt lagstiftningsarbete,
och jag har därför trott det vara lämpligast
att vid behandlingen av folkungatiden i ett
sammanhang redogöra för dem. I verklig-
heten nå lagarna mycket längre tillbaka i tiden. De äro ett ut-
tryck för rättssedvänjor och rättsåskådningar, som i flera fall ut-
bildats troligen redan under den samgermanska tiden. Naturligt-
vis blevo dessa i någon mån ändrade, när de olika stammarna
sprängts i sär och vandrat var och en åt sitt håll. Vad de svenska
ägarna beträffar, är det åtminstone troligt, att dessa utvecklats ur
tre eller fyra grundtyper, svearnas lag, götarnas, gutarnas och sanno-
likt virdarnas. Så mycket är i varje fall säkert, att vi från heden
tid blott höra omtalas två olika lagar, nämligen Lums lag för Väster-
götland och Viger Spas »flockar» för Uppland. Man kan då antaga,
att den förra gällt för Västergötland, Östergötland, Öland, Värmland
°ch Närke, Viger Spas för de olika svealandskapen. Gutalagen företer
dock en annan typ än både svea- och götalagarna, och även Värend,
Vars gamla lagbok, så när som på kyrkobalken, är förlorad, tyckes,
särskilt i arvsbestämmelserna, hava haft ännu en avvikande typ.
Att flera av satserna i folkungatidens lagredaktioner gå tillbaka
till heden tid, är uppenbart. Såsom man länge iakttagit, använda
ägarna med förkärlek allitterationsrim, men detta rim får man i
flera fall fram, blott så vida man återför språket till tiden före 1000.
Jag kan anföra två exempel. I Västgötalagen heter det: »lopær
ntaßer a harskip» och »vændir han hæl ok nakkæ at hemkynnum».
På 900-talets språk lyda dessa satser: »hlopaer maßer a harskip»
och »vændir han hæl ok hnakkæ at hemkynnum», och det är väl
y
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
