Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Folkungatiden - Balladen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
den fram, får en mera konstnärlig form och bemäktigar sig den
moderna, folkliga dikten.
Men å andra sidan är ju hela denna teori om »memorialversen»
mycket osäker och bestridd, och metern i den tvåradiga nordiska
balladen är ju alldeles densamma som den, vi mött i den äldsta
kända balladstrofen (Equitabat etc.), vilken väl återgei ett franskt
original. Att döma härav förefaller även den nordiska balladmetern
vara icke en inhemsk nyskapelse, utan lånad från den franska dans-
visan. Tills vidare torde frågan böra lämnas öppen.
I varje fall är balladmetern nära befryndad med den ungefar vid
samma tid uppträdande knittelversen. De äldsta större diktverk, i
vilka denna uppträder, äro, såsom vi sett, Eufemiavisorna och Eriks-
krönikan. Verserna äro här parrimmade, och varje vers har i regeln
fyra höjningar. Då denna vers först förekommer i Ivan, som åter-
går till ett åttastavigt franskt original, kunde man ju tanka sig, att
den svenska knitteln vore ett ursprungligen franskt versmått. Sanno-
likt har detta ej heller varit utan betydelse, särskilt för parrimmen,
och detta antagande är i varje fall sannolikare, än att knitteln
kommit till oss från Tyskland — alldeles frånsett om Erikskronikan
haft någon tysk förebild eller ej, ty knitteln i Erikskronikan ar
yngre än den i Eufemiavisorna. Men då man diskuterat denna
fråga, har man ofta förbisett, att knitteln i Sverige är vida aldre an
Ivan Lejonriddaren. Den förekommer nämligen redan i den lun
vers jag nyss citerat (sid. 315): hær 1¡ggia etc’ Den mÖter °SS ° ’
såsom ett löst rimpar, som antecknats i ett breviarium omkring 1270.
iac wet en frugha i wæreldet wære
hænna lif tha wil iac æra.
Knitteln har samma fria form som den tvåradiga balladversen, är
liksom denna parrimmad, tar ingen hänsyn till sänkningarna, oc
varje vers har i regeln fyra höjningar. Det är väl därför sa“°h ’
att knitteln och balladversen båda hava samma ursprung, oc et a
kan näppeligen vara varken den latinska hymnen eller leisen .
Vad den fyrradiga strofen beträffar, har Ernst von der Rec e pa
ett lyckligt sätt åskådliggjort, huru denna vuxit fram ur den tva-
radiga genom tillägg av vissa ord. Han tar fyra leda tioner
samma visa:
1) Forste Terning paa Tavlbord randt,
Svenden tabte, Jomfruen vandt.
2) Forste <7»4fterning paa Tavlebord randt,
Unpersven tabte, skjen Jomfru him vandt.
317
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
