Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Text och översättning till reproducerade handskrifter
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Översättning (verserna efter Åkerblom) av Erik Noreen
blodet av svärdet. Regin kvad: »Hell dig, Sigurd, för segern i kampen,
där du lyktade Fafners liv! Av alla tappra, som trampa mullen, du minst
synes vara vek.»
»Ovisst väl är det, när alla råkas av kampgudars krigiska ätt,
vem som sig visar minst vek. Friskt mod har mången som ej färgar sin klinga
blodig i andras bröst.» — »Glad är du, Sigurd. Ät segern du fröjdas, där du
torkar i gräset Gram. Du gav min broder banesåret, själv vållar jag visst dock
en del.» — »Du rådde mig därtill att rida hitåt över frostlupna fjällvidder fram.
Glansormen ägde sitt gods och sitt liv än, hade du ej mig först nämnt feg.»
Då gick Regin fram till Fafner och skar] hjärtat ur honom med det svärd som
heter Ridil, och sedan drack han blod ur såret. »Sitt du här, Sigurd,
— sömnen mig tyfiger — stek jättens hjärta åt mig! Hans hjär-
ta vill jag gärna äta på denna blodiga dryck.» — »Fjärran du bortgick,
da i blodet på Fafner jag färgade sårvasst svärd. Med ormens styrka
mm stridskraft jag mätte, då du i ljungen låg gömd.» — »Länge du låtit
dar ligga i ljungen den åldrige jätten än, om det smidet ej hjälpt dig, som jag
hade smitt dig, detta ditt sårvassa svärd.» — »Mod är bättre än
bästa klinga bland stridsvreda kämpar i strid. En modig man såg jag
mäktigt kämpa och segra, fast svärdet var slött. — En modig kan bättre än
en blöd-
hjärtad kan det i stridsleken stånda med lust. Glatt hjärta är bättre än blödigt
sinne, vad än söm
må möta oss.» Sigurd tog Fafners hjärta och stekte det på
spett. När han trodde att det kunde vara genomstekt och blodet fradgade ur hjär-
tat, då tog han på detta med fingret och kände efter om det var riktigt stekt.
Han brände sig då och stack fingret i munnen. Men då Fafners hjärtblod kom på
hans tunga, då kunde han förstå fåglarnas språk. Han hörde hur några mesar
kvittrade i
buskarna. En mes kvad: »Där sitter Sigurd, sudlad av blodet,
och steker vid flamman Fafners hjärta. Klok jag funne frikostig hjälte, om själv
han åte det skimrande hjärtat.» »Regin ligger och lurar på svekråd
mot tappre kämpen som tror på honom. Han samkar i vrede vrånghet samman,
att hämnas sin broder lian hätska råd smider.» »Till Hel må han sända ett
huvud mindre
den talföre gråe tul! Då kan han äga ensam allt guldet
som kafner har ruvat på förr.» »Klok han vore, visste han lyda
de råd som I given av hjärtat, I systrar, och sökte sin fördel och fröjdade korpen!
Där väntar jag ulven, där öronen synas.» »[Kampträdet] är ej så klokt
EN SIDA UR UPPSALA-HANDSKRIFTEN AV SNORRES EDDA
(sid. 142)
hava Jiorrit en it fyrra sinn er nv goti heranda borj> a hornino. ]>a
svarar vtgarpa loki. hvat er nu ]>orr mvntv nv eigi porr spara f>er
til eins dryckiar meira en {1er mvn hægst vera. Sva lizt mer ef
f>v scaZt drecka inn [irifiia dryckinn sem f>a-ri mvn mestr ætlafir vera, en
454
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
