Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Text och översättning till reproducerade handskrifter
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
tills han omsider varseblev
en borg framför sig.
Då var han både trött och matt.
Han slår på den starka porten;
han ville ogärna rida bort (vidare),
ty det var långt lidet på natten
hans häst var trött och kunde ej gå.
En man kom då gående
och frågar: »Vem är du som är här ute?»
»Släppen in mig, det ber jag eder;
jag behöver väl härbärge i natt.»
Då svarade den ädle mannen :
»I ären välkommen», sade han.
Han springer fram, så fort han kan,
och öppnade dörren för honom.
Riddare och svenner gingo mot honom,
högeligen väl mottogo de honom.
Då kom husfadern, som ägde borgen,
och välkomnade honom på bästa sätt;
hans söner och hans två döttrar
och hans kära hustru gjorde även så
och togo honom genast
och förde honom in i huset.
Hans lejon bära de in efter honom
och högeligen beklaga de hans olycka.
Husfadern sade till herr Ivan,
ty han var en belevad man:
»I skolen, herre, stanna här
tills I ären friska,
både I och ert lejon.
Man skall sörja för er på bästa sätt.»
Husfadern och hans dotter, med Guds nåd
voro de de bästa läkare
som man kände till i landet.
De förbundo deras sår med sin hand
och gåvo dem att dricka mångahanda slag,
så att de blevo friska inom kort tid.
Under den tid han låg där
fingo de höra den nyheten
att en riddare ej långt därifrån
låg sjuk i en borg.
Han var en mäktig, tapper man.
Swartæklimgra hette han.
Av denna sjukdom blev han död.
Det syntes hans vänner vara en olycka.
Han efterlämnade två döttrar,
de skönaste man någonsin såg.
461
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
