Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Bokmarknaden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
återupprepades 1766, då mössorna segrat vid riksdagen, och nu fingo
bokbindarna tillbaka sitt gamla privilegium: endast de och icke
boktryckarna fingo handla med bundna böcker. Stridsfrågan hade
likväl vid denna tid förlorat mycket av sin gamla betydelse. Den
allmänna bildningen hade nu stigit så mycket, att bokbindarna,
som endast handlade med uppbyggelselitteratur, abc-böcker o. d.,
helt enkelt icke kunde fylla de krav, som av publiken ställdes på.
en bokhandel. Dessutom hade åtskilliga boktryckare — och just
de mest betydande — förvärvat sig privilegier också som
bokhandlare. Bokbindarna sökte väl komma åt dem, men lyckades icke,
och slutligen måste de själva giva striden förlorad. 1787 avslöto
de en överenskommelse med boktryckarna, i vilken de gåvo dessa
rätt att sälja även bundna böcker och förbehöllo sig blott
ensamrätten till handel med psalmböcker, katekeser och abc-böcker.
Genom tryckfrihetslagen av 1810 stadgades till sist en fullkomligt
fri bokhandel.
Bokpriset.
Frihetstidens boktryckerier hade vidare att kämpa med en annan
svårighet: med en fordran på ett bestämt bokpris per ark. Den
litteratur, med vilken bokbindarna handlade, var nämligen ganska
dyr, och redan vid 1726 års riksdag besvärade sig allmogen över,
»att de böcker, som de till sin kristendoms övning nödige hava,
såsom biblar, postillor, psalmböcker och katekeser», uppstigit till
ett så högt pris, att den fattiga allmogen ej mäktade dem lösa. Av
undersökningen framgick väl, att skulden låg, ej hos boktryckarna,
utan hos bokbindarna, som väl kraftigt utnyttjade sitt monopol. Men
åt själva saken var ingenting annat att göra, än att trycket av
psalmböcker och katekeser 1727 lämnades fritt och att inga
privilegier på dylika böcker vidare utdelades. Med anledning av det
orimligt höga pris, som Oelreich tog för Ärlig swensk, kom frågan
ånyo upp 1756, och då beslöt sekreta utskottet, att priset per ark
ej fick sättas högre för köparen än sex öre för exemplar på
tryckpapper och åtta öre för exemplar på skrivpapper. Men denna
orimliga förordning kunde naturligtvis ej genomföras. Boktryckarna,
sökte väl att ställa sig den till efterrättelse, men de privata förläggarna
och bokbindarna togo ingen notis om den. Särskilt omöjlig blev
den på 1760-talet, då våldsamma prisstegringar inträdde.
Författarna togo högre honorar, arbetarna genomdrevo högre löner, och
då man sökte förmå dem att återgå till äldre förhållanden, gåvo
de det fullkomligt riktiga svaret, att detta var dem omöjligt med
»de nuvarande priser på ätande varor och livsförnödenheter». Följden
blev också, att förordningen, utan att upphävas, helt enkelt självdog.
Under flera år hade den dock kommit åtskillig skada åstad.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sun Dec 10 10:51:16 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/ilsvlihi/3/0138.html
