- Project Runeberg -  Illustrerad svensk litteraturhistoria / 3. Frihetstiden /
128

(1926-1932) [MARC] Author: Henrik Schück, Karl Warburg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Ortodoxismens fall

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

förstå en religiös rörelse, under det att däremot de högre stående
myndigheterna, kanslikollegium och Svea hovrätt, röja en mera
vidsynt och human uppfattning. Konsistoriet kunde på intet sätt
tillstyrka, att de häktade försattes på fri fot, ty då kunde de förföra andra
— som man ser tyckes konsistoriet hava glömt, att de straffats för
brott mot tjänstehjonsstadgan, ej mot konventikelplakatet. I
hovrätten däremot möter man hos en bisittare, hovrättsrådet Olivecrona,
för första gången en verkligt förnuftig tanke. Det gällde här enligt
hans mening ett samvetsmål, »som med all lindrighet och ömhet
hanteras borde», ty kvinnorna hade tydligen icke vägrat arbeta
»av lättja och studsighet», utan av religiösa skäl. Varken hade de
i fängelset eller förut gjort något ont, utan fört ett dygdigt och
ärbart leverne. På grund därav kunde han »emot evangelii lära,
som ej vet av något samvetstvång», icke tillstyrka, att de straffades
med fängelse eller på annat sätt. Med en visserligen knapp
majoritet förenade sig hovrättens övriga ledamöter med Olivecrona.
Men Kungl. Maj:t, som tydligen hade respekt för vad ett helt
riksstånd önskade, biträdde den strängare meningen och dömde dem
till fängelse. De överflyttades därför från spinnhuset, några till södra
stadshuset, andra till rådstufängelset, där de fingo var sitt rum
»utan rätt att tala med någon eller mottaga något». Särskilt på
vintern var det svårt för dem, då man varken bestod dem ljus eller
värme och då både födan och kläderna voro otillräckliga. Men
jag vill förbigå alla de upprörande detaljerna i den relation, som
den humane underståthållaren Drake avgav om dem. Tack vare
hans ingripande fingo de åtminstone en drägligare behandling, och
måhända var det detta, som till sist bröt deras motstånd, så att
de efter fyra års tortyr återkallade sina villfarelser; den sista av
dem höll dock ut i ända till sex år. Och därmed hade statskyrkan
lyckats knäcka den första oppositionen.

Erickssönerna.



Den nästa kraftmätningen slutade däremot med en Pyrrhusseger.
Ett par finnar, bröderna Ericksson, hade bildat en mystisk teosofisk
sekt, och i följd härav dömdes de av Åbo hovrätt till landsförvisning.
Men innan domen kunde gå i verkställighet, skulle den underställas
Kungl. Maj:ts prövning. Innan denna prövning hunnit verkställas,
vände sig emellertid Erickssönerna själva till Kungl. Maj:t och anhöllo
att jämte sitt husfolk och anhöriga få begiva sig ut ur riket, då de
förmodade, att regeringen ej ville medgiva dem den samvetsfrihet
de önskade. Detta casus var ju onekligen egendomligt: de anklagade
själva anhöllo om straffet såsom en nåd. Men här var naturligtvis
icke annat att göra än att bifalla deras ansökan, och i juli 1734
lämnade dessa sekterister sitt fädernesland — ett slags motsvarighet

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 10:51:16 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ilsvlihi/3/0162.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free