Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Ortodoxismens fall
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
till de engelska puritaner, som undan trostvånget emigretat till
Amerika. Inalles utvandrade nu 87 personer.
Ortodoxismens kulmen.
Denna kraftiga opposition blev icke utan verkan. Redan i Åbo
hovrätt hade den meningen uttalats, att då kristendomen till sin
egentliga natur ej tål något tvång, så kunde Erickssönernas krav på
fri religionsövning ej anses straffbart. Och på riddarhuset, där frågan
togs upp, yttrades ännu skarpare ord. Ärendet — yttrade en talare —
är av den yttersta vikt, ty det gäller samvetsfriheten: »samvetet
låter intet tvinga sig, och vad i dag händer dem, kan en annan gång
hända en annan, när han just ej är av samma tanke med sin
sockenpräst». Och den gamle pietisten Esbjörn Reuterholm skrev i ett
memorial: »Är ett världsligt ok oss förhatligt, så mycket mer ett
andligt, det komme då, varifrån det helst vill», och han protesterade
»för eviga tider emot allt det, som allenast kan hava ett anseende
av envälde över samveten». Men åt saken var ju ingenting att göra,
då Erickssönerna själva begärt att få gå i landsflykt.
I prästeståndet tog man samtidigt upp ärendet från en alldeles
motsatt synpunkt och inlämnade till de övriga stånden ett memorial,
vars innehåll var följande. Den enhet i religionen, som var så
oskattbar, hade genom flera på den sista tiden uppkomna villfarelser
betänkligt rubbats, och ståndet ville därför hemställa, om icke de
ämbetsmän, som hyste dylika villfarelser, skulle för en tid mista
ämbete, lön och pension. Voro de icke i statens tjänst, borde de
dömas till något »anständigt och lindrigt handarbete, ingalunda att
därigenom med utvärtes våld vilja tvinga någons samvete, utan allenast
att sådant, jämte tjänlig och stadig undervisning, torde vara de
förförde nyttigare än att sitta i förvar inneslutna och fåfänga, i ty att
de vid arbetet, ehuru lindrigt det vore, ej hade så tid att behaga
sig i deras självtagna infall och griller».
Detta så människovänliga förslag blev emellertid i ridderskapet
och adeln utsatt för en skarp kritik av Strokirch, och på denna
svarade prästerskapet med en broschyr, som är typisk för
ortodoxismens logik. Naturligtvis höll prästerskapet på samvetsfriheten.
Att med makt och våld vilja injaga tro, religion och kristendom i
folk vore det aldra dummaste, grovaste och grymmaste, som man
kunde göra. Det vore en papistisk och hispanisk inkvisition att tvinga
någon till vår evangeliska tro med bojor, fängelse, tortyr och plågor.
Efter detta och andra vackra utlåtelser i samma stil förefaller det,
som om konklusionen vore klar. Men den blir alldeles motsatt.
Regeringen har en helig plikt att bibehålla enighet i religionen och
den rätta gudstjänstens renhet, och därför måste de föregående
religionsstadgarna upprätthållas. Som man ser hade ståndet alldeles
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sun Dec 10 10:51:16 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/ilsvlihi/3/0163.html
