Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Juridik och medicin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Schulzenheim, yttrade i minnestalet över honom: »Med samma vård
har han även omfattat utvärtes läkare eller chirurgi och har uppretat
deras håg till bokvett och har lockat många av dem till högskolan;
han har med nöje låtit dem deltaga i invärtes läkekonstens tillväxt,
han har tyckt, att bägge dessa hälsosamma konster hade samma
grunder, samma hjälpredor och samma föremål. Han har därför
efter all sin förmåga velat bidraga till bägges förening och bägges
uppkomst.»
Såsom praktiker gjorde Rosenstein högst betydande insatser. En
bland de sjukdomar, som värst grasserade under den karolinska
tiden, var frossan. Rosenstein var den förste svenske läkare, som
häremot använde det då alldeles nya läkemedlet kinabark. En annan
förhärjande sjukdom var kopporna. En grekisk läkare i
Konstantinopel, Emanuel Timoni — jag citerar här Lindfors — »bekantgjorde
i en 1713 utgiven skrift förslaget att mildra farsoten genom
profylaktisk ympning. En engelsk dam, lady Mary Wortley-Montagu,
bragte metoden till användning i London 1721. Vid mitten av
1750-talet började saken prövas i Sverige på frimurarbarnhuset i
Stockholm, och Rosén var en bland de första, som 1756 försökte
medlet, och detta på sin egen fyraåriga dotter. Denna lilla flicka
dog av sin koppsjukdom till outsäglig sorg för föräldrarna, men
Rosén lät sig ej avskräckas utan fortsatte och utbredde metoden
samt utverkade, att ett sjukhus för detta ändamål inrättades i
Stockholm.» Denna s. k. variolation eller inympning av verklig koppvirus
användes här i Sverige ända till 1800, då den ersattes med den av
Jenner upptäckta kokoppympningen.
Med Rosenstein gjorde Uppsala universitetet sin stora insats i
den svenska läkekonstens utveckling. Men samtidigt gjordes från
huvudstaden en annan, som väsentligen är knuten till Olof af Acrels
namn. För att förstå denna, är det likväl nödvändigt att först taga
en allmän överblick av de förhållanden, under vilka medicinen och
kirurgien arbetade i vårt land.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
