- Project Runeberg -  Illustrerad svensk litteraturhistoria / 3. Frihetstiden /
317

(1926-1932) [MARC] Author: Henrik Schück, Karl Warburg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Inledning till frihetstidens diktning

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

tolerans, som sedan blev en huvudpunkt på »upplysningens»
program, och därigenom kommo sekterna och upplysningsfilosoferna,
såsom vi skola se, att en tid samverka. Också hans ställning till
kristendomen blev av betydelse för 1700-talets åskådning. Själv var
Locke uppriktigt kristen, och han var övertygad om, att
kristendomen icke stod i strid med förnuftet. Men för bekännelser var
han alldeles likgiltig, det väsentliga i en religion såg han i dess
morallära, och han drog sig ej för att sätta förnuftet såsom domare
över uppenbarelsen: »Vad Gud uppenbarat, är otvivelaktigt sant,
men det är förnuftet, som avgör, vad som är gudomlig
uppenbarelse eller ej». Dogmerna äro skapelser av prästerligt bedrägeri
och vidskepelse — en åsikt, som i alla möjliga former upprepas
under 1700-talet. I följd därav förkastade han ock läran om
treenigheten, försoningen och de eviga straffen, och det var dessa
idéer, som bildade utgångspunkten för den senare
upplysningsfilosofien. Såsom vi skola se gör sig en dylik, kristligt färgad deism
redan tidigt gällande i Sverige, ehuru den — i följd av tryck- och
religionstvånget — endast antydningsvis kunde röjas. Överhuvud
kan sägas, att 1700-talets utpräglade intresse för de filosofiska och
religiösa frågorna till en väsentlig del utgår från Locke. I stort
sett var han den förste filosof i nyare tid, som framlagt sina åsikter
i en allmänfattlig form, utan all skolastisk rotvälska. Redan denna
form inbjöd till ytterligare populariseringar, och i följd därav blev
intresset för dessa frågor allmänt i Europa, även i Sverige. Att
denna filosofi — i likhet med naturvetenskapen — var empirisk, icke
spekulativ, bidrog naturligtvis också till dess framgång.

Pope.



Men England fick nu betydelse icke blott såsom det land,
varifrån den starka naturvetenskapliga rörelsen samt den religiösa och
filosofiska »upplysningen» utgingo, utan även inom skönlitteraturen.
Med restaurationen 1660 hade den fransk-klassiska litteraturen segrat
i England, och Boileau blev nu en maktfaktor också på Shaksperes
hemlandsö. Hans främste lärjunge här var Alexander Pope
(1688—1744). Av dennes många arbeten har jag i detta sammanhang
blott anledning att beröra två, hans Essay on criticism (1711), som
han skrev såsom ung, och hans Essay on man, som var hans sista
betydande dikt (1733 och 1734). Någon originell skald var Pope
icke, och hans betydelse ligger i hans verskonst. Hans Essay on
criticism är i det väsentliga blott en 1700-talsupplaga av Boileaus
L’art poétique, och grundtanken är densamma: att skalden skall
följa naturen och därvid begagna antiken såsom kriterium. Detta
poem blev nu 1700-talets smakkodex, i icke ringa mån även i Sverige.
Den andra dikten fick en ännu större betydelse. I följd av sin

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 10:51:16 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ilsvlihi/3/0383.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free