Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Inledning till frihetstidens diktning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
börd var Pope katolik och var hederlig nog att trots alla obehag
aldrig övergå till den engelska statskyrkan. Någon särskilt troende
katolik var han visserligen icke, men han var ännu mindre någon
radikal tänkare och hade överhuvud ett mycket svagt intresse för
annat än korrekta verser. Så gjorde han bekantskap med en av
det dåtida Englands mest begåvade personligheter, lord Bolingbroke,
Voltaires vän och meningsfrände, en samvetslös politiker och en
fullkomlig libertin, och det var under samvaron med honom, som
han skrev Essay on man. Syftet med dikten var likväl religiöst, och
den behandlade ett problem, som då var ytterst aktuellt,
teodicéfrågan, som före Pope hade filosofiskt diskuterats av Leibniz och
Lockes lärjunge Shaftesbury samt ivrigt sysselsatte hela 1700-talet.
Liksom Leibniz och Shaftesbury förfäktar också Pope, att denna
värld är den bästa möjliga, att världsstyrelsen är oändligen vis och
att de skenbara olyckorna och orättvisorna äro nödvändiga för det
helas harmoni — således ungefär samma mening, som hystes av
Linné. Såsom filosofiskt specimen är dikten mycket klen, Pope
har här rört ihop ganska olika åsikter, och stundom spelar
Bolingbrokes kalla libertinism in, utan att Pope tyckes hava märkt det.
Emellertid var den religion, som Pope här förhärligar, just den, som
passade för 1700-talet, en religion, som i främsta rummet var nyttig,
men som saknade all värme och all innerlighet, en blek deism, som
med olika avskuggningar blev hela upplysningens.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
