Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Dalin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
som läser för presidenten Rålambs barn, vid namn Dalin», så menade
»de flesta, att oaktat hans kvickhet, han högst varit därvid brukad
till att foga ibland tillhopa de åtskilliga ämnen, som de rätta
auktorerna fournerat honom därtill, så att om alla ville taga utav Argus
det dem tillhörde, skulle den angivna personen bliva nästan som
Æsopi kråka».
Långodset i Argus.
Dalin var emellertid ensam författare till praktiskt taget alla
Argusartiklarna; enligt Lamms noggranna undersökning äro blott fyra med
säkerhet icke av honom, möjligen ock några andra, men varken
har Carlsson eller censor Rosenadler varit Dalins medarbetare. Å
den andra sidan har Dalins originalitet som författare i Argus genom
de nyare forskningarna högst betydligt reducerats. Av Carlsson
hade han lärt sig, huru en dylik tidskrift kunde redigeras. Carlsson
hade till största delen översatt eller bearbetat artiklar i Spectator,
Tatler, Guardian, Der Patriot och Le Misantrope, och Dalin följde
helt enkelt samma metod, om än med vida större talang än
föregångaren. Naturligtvis lånade han friskt från Tatler och Spectator,
som ju givit uppslaget till hela genren och därför överallt i Europa
plagierades. Men ännu mera har han lånat från den på franska av
holländaren Juste van Effen utgivna tidskriften Le Misantrope
(1711—1712). Der Patriot har däremot givit honom föga. Dess flera
uppslag fick han från Swift, både från Gulliver och Tale of a tub;
från Gulliver har han lånat Erik hin Götskes resa, från Tale of a tub
Äfventyr om rikzens ständers upkomst. Likaså har han
brandskattat fransmännen, Boileau, Fénelon, Scarron, La Fontaine och
La Motte, och en bland de mest givande idéer, som han begagnat,
har han fått från en i Haag 1714 tryckt satir: Le chef-d’œuvre
d’un inconnu, som föregavs vara utgiven av den lärde doktor
Mathanasius; till detta skall jag sedan återkomma.
Dalins självständighet var således ej stor. Hans styrka var under
hela livet hans mottaglighet för intryck. Visserligen hade han icke
nog originalitet att kunna sammansmälta dem till en genomarbetad,
enhetlig världsåskådning, men så mycket kunde han dock, att han
— åtminstone ofta — förmådde giva detta långods färg av ett
temperament, som var hans eget. Och som vi skola se kommer detta
fram i åtskilliga Argusartiklar, både i de lånade och i de mera
självständiga.
Ramen i Argus.
Såsom mönster för det hela tog Dalin naturligtvis Spectator. I
dess andra nummer hade Steele skildrat den klubb, av vilken Mr
Spectator var medlem, och givit en följd av ypperliga,
individuellt utpräglade engelska porträtt — Sir Roger de Coverley, en
präktig, gammal konservativ gentleman från landet, en jurist, som
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sun Dec 10 10:51:16 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/ilsvlihi/3/0413.html
