Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Creutz
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
genom att söka tränga sig fram i förgrunden och blev aldrig ond
över, att man skrattade åt hans små distraktioner. Han var
anspråkslös, full av beundran för alla sina kvinnliga och manliga
bekantskaper, lätt entusiasmerad, känslosam i den tidens stil, en lättsinnig,
oförarglig och sentimental vivör, som alla tyckte om och som alltid
fyllde sin tillbakadragna plats i societeten.
Utom detta societetsliv, som kunde upptaga en persons hela tid,
hade Creutz också sina diplomatiska depescher att skriva — långa
tider utan hjälp av någon sekreterare. Dessa depescher blevo,
särskilt på Gustav III:s tid, ganska omfattande och kommo att röra
sig icke blott om politiken, utan ock om allt hov- och teaterskvaller,
om litteraturen, om fester, om moder o. s. v. Ty den svenske
ambassadören i Paris var i själva verket något mera än blott
diplomat; han var förmedlingslänken mellan fransk och svensk kultur.
För en dylik plats var Creutz liksom skapad, och han förstod
förträffligt att upprätthålla traditionen från Tessins och bröderna
Scheffers dagar. Alla resande svenskar introducerades av honom i
Frankrikes litterära och aristokratiska kretsar, och de intryck, som
de mottagit från Creutz’ miljö, förde de sedan tillbaka med sig till
Sverige.
Men ett dylikt liv kostade pengar, ty Creutz höll på, att det var
nödvändigt »att upprätthålla sitt hovs heder genom ett nobelt och
anständigt levnadssätt». Det gjorde han också, och en ung svensk
berättade i brev till hemmet, att Creutz levde som en miljonär.
När han åkte till hovet i Compiègne eller Fontainebleau, skedde
det — såsom Castrén uppgiver — med sex hästar för vagnen,
med en svit av en hovmästare, två kammartjänare, tre lakejer, en
kusk, en postiljon, en stalldräng, en kock och en »garçon d’office».
Till det »anständiga levnadssätt», som Creutz ansåg sig skyldig att
föra, hörde ock att spela. Han spelade gärna och högt, men tyvärr
vanligen med otur. Hans affärer voro därför ständigt miserabla,
och redan 1770 — således efter blott fyra år — hade han lyckats
komma upp till en skuldsumma på 100,000 livres. Några gånger
räddade Gustav III honom, men Creutz gjorde nya skulder, och då
han 1783 lämnade Paris, var han skyldig över 400,000 livres, som
då betalades med de subsidier, som Creutz lyckats att för Sverige
utverka av den franska regeringen. Han var således oförbätterligt
lättsinnig, men så älskvärt lättsinnig, att han därmed avväpnade
klandret. De dåliga affärerna tyckas för övrigt ej nämnvärt hava
tryckt ned honom, och även i detta fall ser det ut, som om han
tillämpat sin levnadsfilosofi från ungdomen: »att allt vad mänskan
mäktar vinna, är glömma sig ett ögonblick».
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
