Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Romanen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
som syftar på Charles Emile Lewenhaupts olycksöde; i andra
förklädnader uppträda konung Fredrik, Hedvig Taube, Arvid Bernhard
Horn, Dalin, Tollstadius m. fl. Dylika förstuckna porträtt förekommo
dock i en mängd 1600-talsromaner och voro ej egendomliga för
Télémaque.
Utom Télémaque har även den heroiska romanen, särskilt Scudérys,
haft betydelse för Mörk och Törngren. Den orediga kompositionen
med dess fram och tillbaka av händelser är densamma som hos
Scudéry. Någon erotik hade nästan icke förekommit i Télémaque,
men hos Scudéry — samt även hos Barclay — är kärleken den
axel, kring vilken allt vrider sig, och ehuru visserligen erotiken i
Adalrik och Giöthilda träder i bakgrunden för äventyren, slagen,
skeppsbrotten m. m., är dock de båda huvudpersonernas kärlek
själva ryggraden i romanen. Och även språket är icke så sällan
den preciösa romanens. Sigurd Sven har funnit ett brev från den,
såsom han tror, döda Giöthilda och överlämnar det till Adalrik,
som »kysste dessa rader av en så kär hand. Hela hans hjärta rördes,
när han läste de bevekeliga ord, i vilka hon utmärkt sin bedrövade
själs bekymmer. Hans sorg var större, än att den skulle kunna
utbrista i tårar, men de täta suckar uppenbarade tillståndet i hans
sinne. Så snart han kunde röra sin tunga, sade han: Giöthilda
finnes icke mera på jorden, ty jorden var en så dyr skatt icke
värdig. En så rar själ var alltför ädel att längre bo i en dödlig
kropp och sucka för den vreda lyckans oförrätter. Hon hade
förtjänat ett rum ibland stjärnorna, och det har hon intagit. Dit
vill jag skicka mina suckar att berätta henne mitt kval och min
saknad.»
Preciositeten är emellertid mycket förmildrad i Adalrik och
Giöthilda, till en del med anledning av det tredje element, som ingår
i romanen, nämligen rudbeckianismen. Ett visst svärmeri för den
forngermanska tiden fanns väl hos den andra schlesiska skolans
romanförfattare, men det är knappt sannolikt, att detta påverkat
Mörk och Törngren. Såsom vi minnas från föregående del, hade
den isländska sagan på sätt och vis blivit storhetstidens roman,
och vi erinra oss också, att denna saga efterbildats av Broman.
Med denna saga hade ungdomen uppfostrats under den äldre
frihetstiden, och 1737 hade Biörners Kämpadater kommit ut. Från
denna fornnordiska sagolitteratur hava Mörk och Törngren mottagit
mycket starka intryck. En mängd motiv — t. ex. svärdet Risanöt —
äro lånade från Hervararsagan, Sogubrot, Kämpadaterna och dylika
skrifter. Händelsen spelar på ynglingasagans tid, och geografien
är den rudbeckska. Sverige kallas Atle-ö och är delat i en mängd
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
