Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Teater och drama
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
hans ledning uppförts ett divertissement och Regnards komedi Le joueur. De
medverkande voro »les cavaliers, comtesses et baronnes de la cour».
Dessutom hade han anordnat två baletter. Förmodligen upprepades dessa fester
de följande åren, och 1723 anhöll Landé hos rådet om tillstånd att införskriva
ett franskt skådespelarsällskap. Nu — då det gällde fransmän — visade sig
vederbörande välvilligare än mot de stackars tyska komedianterna. Först
diskuterades den nationalekonomiska frågan, och nu ansåg man, »att
komedianter draga föga penningar ur landet, emedan de gemenligen äro sådana,
som allt förtära, vad de vinna och kunna bringa tillsammans». Ur den
synpunkten var således intet att invända mot Landés önskan att hitförskriva
komedianter, särskilt som »staten ej komme att av dem graveras». Vid en
senare överläggning i rådet yppades dock religiösa betänkligheter, och
riksrådet Cederhielm höll före, att komedier voro »av hedningar uppspunna och
icke alltid i bästa avsikter anställda, utan förnämligast till att nära lustan».
Andra ansågo däremot, »att mången dymedelst under den tiden — advent, då
komedianterna bett att få spela — avhöllos från dryckenskap och annan
liderlighet». Då denna senare överläggning hölls, hade truppen redan anlänt till
Stockholm och på drottningens födelsedag den 23 januari 1724 givit ett
divertissement. Till lokal för representationerna uppläts Bollhuset mot en
årshyra av 800 rdr. Sällskapet tyckes hava varit ganska talrikt och omfattade
såväl ett operasällskap som en trupp komedianter. Operan var tydligen det
förnämsta, och sällskapets titel blev l’académie royale de musique. Vidare
framstående tyckas artisterna ej hava varit, och Landé visade sig fullkomligt
oduglig som ledare — Tessin ansåg, att han bättre lämpade sig att sätta upp en
samling marketenterskor för en armé än en teatertrupp. Redan i april
klagades över tomma hus, och i maj begåvo sig operaartisterna i väg till
Köpenhamn. Komeditruppen stannade kvar, men Tessin fruktade, att den skulle
dö av hunger. Den spelade dock Cid och andra klassiska stycken, ehuru
fortfarande inför en fåtalig och kallsinnig publik. 1725 engagerade Landé en
trupp, som kom hit från Brüssel[1] och tyckes hava avlönats av konungen och
drottningen, ty den säges vara »au service de sa Majesté». Den 27 januari
1727 firade den konungens namnsdag med ett divertissement, som författats
av tre medlemmar av truppen; musiken hade komponerats av dess
kapellmästare Bourgoin le Romain, texten hade skrivits av aktören Langlois och
dansen anordnats av Landé. De båda sistnämnda råkade dock snart i gräl
med varandra, Landé reste till Petersburg, och truppen upplöstes — när, vet
man ej, men troligen ganska snart[2], och i stället kommo de tyska banden
till huvudstaden. Flera av aktörerna och aktriserna stannade emellertid kvar,
bland dem Langlois och hans hustru, och som vi skola se, blev detta icke
utan all betydelse för den svenska teatern.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
