Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Teater och drama
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
sorgespel behandlar forntidens händelser. Det måste ske, så att
det ej stöter den närvarande tidens smak. Häremot har författaren
i flera fall försyndat sig. Händelserna äro ej tillräckligt motiverade,
och slumpen spelar en för stor roll. Mest fäster sig Bergklint dock
vid språket: »Kalla dialoger eller matta utrop skola uttrycka det
starka och häftiga. Prinsar och hjältar käbbla som pöbel och föra
låga uttryck i munnen», och härpå anför Bergklint en mängd
exempel — exempel, som återfinnas även i Brynilda. Så klandrar
han förkortningar som börja’ för började, försvara’ för försvarade
o. s. v., känder för känd, vigder för vigd och framför allt mängden
av vulgära uttryck: furstar »träta» icke med varandra. Skådespelet
felade således »i uniteten och mot teaterns grundregler i anseende
till både tid, rum och föreställning». Bergklint medger väl, att
språket i gemen är så mycket bättre än i Messenius’ skådespel »som
vår tid mot Messenii». Men han slutar med att säga: »visst är, att den,
som känner Corneiller och Raciner, lärer ej godkänna detta sorgespel.»
Skjöldebrand svarade naturligtvis, och det utspann sig en häftig
skriftväxling, som om den än ej vittnar om något annat, dock röjer
det starkt ökade intresset för vitterheten och även de strängare
krav, som man nu ställde på ett diktverk. I tvisten blandade sig
även den unge Gustaf Johan Ehrensvärd in och införde i
Gjörwells tidning en ganska lyckad parodi på Skjöldebrands stycke,
kallad »Lindgren och Cajsa, sorgespel». Detta skämt skrevs fyra
år före Wessels Kiærlighed uden Strømper (1772) och avsåg lika
litet som detta att vara en stridsskrift mot den franska tragedien i
allmänhet. Wessel ville endast parodiera Nordahl Bruns Zarine,
Ehrensvärd blott Habor och Signild, men i bägge fallen drabbade
satiren det uppstyltade och onaturliga i den franska tragedien och
dess avläggare. Personerna i Ehrensvärds stycke äro:
Bergström, rådman i Sigtuna.
Cajsa, rådmannens dotter, förlovad med Anders.
Lars, Cajsas styvbror, Bergströms son.
Lindgren, länsman, först okänd under namn av Anders.
Eric Berg, rådman i Trosa, Lars’ supbror.
Skådeplatsen är på torget i Sigtuna.
Min dotter vänd igen att älska Anders mera.
Han ej den ende är. Bland manfolk finns väl flera.
Min son har fört oss hit en rådman rask och ung,
Som är hans supebror, med plåtar i sin pung.
Han vill med dig sin säng, med dig sitt hjärta dela.
Mitt bifall har han fått. Ditt ja lär icke fela.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
