570 (Illustrerad svensk litteraturhistoria / 3. Frihetstiden)

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sjuttonhundrasextiotalet

scanned image

<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

hjälpte emellertid icke, och Kierman dömdes till förlust av ämbete och
burskap, en månads vatten och bröd samt livstids fängelse på Marstrand, där han
1766 avled; de andra börsmatadorerna, Lefebure och Claes Grill, fingo lindrigare
straff.

I samband härmed började de nu rådande mössorna en våldsam
deflationspolitik. I januari 1766 var kursen på rdr. hamburgerbanko 66 mark, men
redan i december hade man pressat ned den till 42.9. I följd därav uppstod
en ny handelskris, ännu svårare än 1763. Prisindex under dessa år visar
därför oerhörda förskjutningar. 1750 var index 121, hade 1756 stigit till 150,
var 1760 181, och steg under de följande åren till resp. 209, 258, 269 och (1764)
till 321. Sedan började den nedgående rörelsen. 1769 var index 180, 1770
172. Dessa fluktuationer medförde naturligtvis ruinerande
förmögenhetsförskjutningar och gingo särskilt hårt ut över alla löntagare. För industrien var
deflationen också ödesdiger. 1764 funnos i sidenindustrien 783 vävstolar, men
1768 hade de nedgått till 488, inom ylleindustrien från 1,043 till 750, och arbetarna,
som inom textilindustrien 1764 voro 14,359, voro 1768 blott 9,794. Dessa
oroliga penningeförhållanden framkallade naturligtvis ett kolossalt börsjobberi
och ett tygellöst nöjesliv — vad var det värt att spara, då man genom en
lyckad kupp kunde förtjäna en förmögenhet och en sparpenning kanske dagen
därpå var reducerad till en tredjedel av värdet? Långt bättre var det då att
njuta av livet och låta slantarna rulla. 1760-talet blev därför det ekonomiska
lättsinnets period.

Superiet.

Decenniet var också nöjeslivets gyllene tid. På söndagarna gåvos
på riddarhuset konserter av hovkapellmästaren Zellbell, som
anförde en orkester på femtio man, och tvivelsutan har Bellman här
fått höra många av de melodier, som han sedan använde för sina
sånger. På Bollhuset hade man det franska spektaklet, dramer,
operetter och baletter. Parterren var »stående» och publiken ganska
bråkig. I en artikel i Posten heter det: »Jag vill gärna och nästan
helst ifrån parterren höra pjäserna och se dansen, men det bliver
ej möjligt, och allt hederligt folk lär retirera sig därifrån, om man
fortfar i ett så ohövligt uppförande». Ofta höllos även maskerader,
trots det att Stockholms stads konsistorium i skrivelse till regeringen
1759 klagade över, »att maskerader anställas till Skaparens vanheder
och andras förargelse med syndigt tidsfördriv långt in på nätterna
samt att sådana nöjen alldeles utmärka ett till allehanda fräckhet
benäget sinnelag, men ej ens äga grund i någon förnuftig hednisk
moral, än mindre stå tillsammans med Guds ords föreskrift och
Frälsarens efterdöme». Då tyckes verkligen ett förbud hava
utfärdats, men endast för att kort därefter överträdas. Vidare hade
man dansordnar såsom den 1760 stiftade Amaranten, som förut
omtalats, och den fem år yngre Innocencen. Även
sällskapsspektakler förekommo; åtminstone har man kvar några
»divertissements», som givits vid dylika. Vinkällare, kaffehus, värdshus och
krogar funnos överallt, och även apoteken kunde betraktas såsom

<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>

Project Runeberg, Sun Dec 10 10:51:16 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >> https://runeberg.org/ilsvlihi/3/0670.html

		Illustrerad svensk litteraturhistoria / 3. Frihetstiden / 570 (1926-1932) Author: Henrik Schück, Karl Warburg Table of Contents / Innehåll \| << Previous \| Next >>
	Project Runeberg \| Catalog \| Recent Changes \| Donate \| Comments? \|