Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sjuttonhundrasextiotalet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
utskänkningsställen. Jag går dagligen — heter det i en tidning
— »på apoteket om middagen, där en balsamerad provisor
uppräknar och efter vars och ens behag iskänker åtskilliga
magstyrkande kompositioner, essenser och spirituösa, som destilleras
av franskt vin eller brännvin såsom slagvatten, kinderbalsam, kanelvin,
krusmynta-vin, liljekonvaljevin och alla de sorter, som höra till
medicinalia och ifrån ett apotek äro oskiljaktiga». Mot kaffe var
man däremot av nationalekonomiska skäl mycket sträng, och 1766
utfärdades ett förbud mot den för »handelsbalansen» så farliga drycken.
För att emellertid de gamla »kaffekokarne» ej skulle bli brödlösa,
gav man dem året därpå privilegium på att »under namn av
munskänkar hädanefter destillera brännvin och andra likörer samt dem
jämte tévatten, dricka, honungsmjöd, enbärsviner och andra dylika
drycker tillreda och försälja». Kaffehusen förvandlades således av
nationalekonomiskt nit till krogar. Dylika funnos under växlande
namn till ett antal, som förefaller oss nästan gåtfullt. I en uppsats
i S. Eriks Årsbok har den bekante Stockholmskännaren Claes Lundin
behandlat detta kapitel i 1700-talets kulturhistoria. Redan 1728
hade huvudstaden ej mindre än 42 »vinkällare», där man »både
med logementer och spisning samt andra trakteringar kunde efter
åstundan blivit ackommoderad»; vidare funnos »traktörer», hos vilka
man åt (samt även drack), och »värdshus», där sjöledes ankommande
genast kunde »få kvarter och bliva spisade». Men ännu
fruktansvärdare var antalet »krogar». I Stockholms stads arkiv finnas s. k.
kroglistor från denna tid, och av dem framgår, att det fanns 700
krognummer, av vilka mycket få voro vakanta. Då Stockholm vid
denna tid räknade omkring 70,000 invånare, kom det således en
krog på var hundrade invånare — kvinnor och barn medräknade.
De flesta innehavarna voro änkor, och de manliga krogvärdarna
hade vid sidan av krogrörelsen ganska växlande yrken, såsom
sillpackare, gesäll, snickare, kungl. lakej, kyrkobetjänt o. s. v. Ett
dylikt antal krogar tyckes även hava varit behövligt, ty superiet
måtte hava varit oerhört, varvid man dock bör ihågkomma, att den
tidens brännvin var betydligt svagare än vårt. Från en varning
för superi, som härrör från 1754, anför Sylwan ett exempel på,
huru mycket brännvin en person då kunde förtära per dag utan
att överskrida måttlighetens gräns: »en god sup efter uppstigningen
ur sängen för den slemfulla magens rensning, en på frukosten eller
panacea på morgonkaffet eller téet, en god slunt litet före
middagsmåltiden att uppväcka matlusten, en sup på fisken eller maten, en
för aftonmåltiden och en efter måltiden såsom en nödvändig
insövningssup» — således sju supar om dagen. Att detta verkligen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
