Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Gustav III
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
honom och bidrog att öka oppositionen. Han hade uppfostrats vid
frihetstidens underjordiska intrigspel, och från dess metoder kunde han
ej frigöra sig, drev dem snarare till en virtuositet, som väl i detaljen
kunde leda till en seger, men som i det hela skadade hans anseende
och även fläckat hans minne inför eftervärlden; så t. ex. har hans
politik mot Danmark med rätta betecknats som rent machiavellistisk.
Därvid bör man dock erinra sig, att sådan var hela den europeiska
politiken vid denna tid, särskilt Fredrik II:s.
Gustav III:s uppfostran.
Denna opålitlighet var, som sagt, till en väsentlig del en följd av
hans uppfostran. En annan var hans ytlighet. Allt skulle »lekas»
in i honom, skulle vara angenämt och roande, och några studier,
som voro tråkiga och fordrade allvar och ansträngning, drev han
aldrig. Hans guvernör Tessin ingav 1755 en redogörelse till sekreta
utskottet för den metod, som han tillämpade med den nioårige
eleven: »Medan prinsen lagade sitt hår, roade jag honom
gemenligen med kopparstick, som föreställde varjehanda sysslor och
hantverk. Detta gav mig tillfälle att underrätta Hans Kungl. Höghet,
vad vart och ett hade att betyda och vad därtill fordrades, på det
att han måtte lära, huru var människa har sin tunga börda, och att
veta rätteligen värdera sina tillkommande undersåtars svett. Men
skulle sådant göra något intryck, så måste jag beledsaga det med
gester, härma läten och gny, sjunga någon liten skräddarvisa m. m.,
så att ofta, i fall någon inkommit, hade jag snarare tagits för en
komediant än för en allvarsam rikets ämbetsman. — — — Med
drottningens enskilda bifall spelte jag sedermera små komedier med
prinsen, vartill ämnen av mig valdes. Där lärde jag känna hans
lystnad efter prakt och pomp och hans högdragenhet, vilka fel jag
sökte mota. Hans håg för komedier var så ogemen, att jag trodde
det var bättre att låta den utbryta än att tillstädja den att
långsamt gro till högre mognad.» Frihetstidens skolordning var ju,
såsom vi minnas, oerhört efterbliven, men man frestas nästan att tro,
att det för prinsens karaktärsutbildning hade varit fördelaktigare,
om han fått plugga katekes, latin och logik. Nu lärde han sig
aldrig att träget arbeta på en uppgift. Även hans andre guvernör,
C. F. Scheffer, klagar över prinsens »olust för allvarsamma studier».
Men denna »olust» berodde i icke ringa mån på den
undervisningsmetod, som guvernörerna använde. Målet för dem var att göra prinsen
till en fulländad världsman. Och däri lyckades de. Han talade
franska som en inföding, var alldeles inne i den franska
modelitteraturen, var förtrogen både med den franska teatern och romanen
och med de franska filosoferna, men han hade varken läst latin
eller tyska, aldrig drivit studier i någon vetenskap, och ehuru han
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sun Dec 10 10:52:13 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/ilsvlihi/4/0042.html
