Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Vetenskapen och memoarlitteraturen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Förberedelserna till denna falla likväl först inom den eftergustavianska
tiden, då Boëthius, Höijer och i viss mån Leopold göra sina insatser.
På Gustav III:s tid fingo visserligen de ledande personligheterna
sina idéer från den franska upplysningsfilosofien, men själva voro
de inga filosofer, dock med undantag för Thorild och Rosenstein,
om vilka jag i det följande får tillfälle att tala. Lockeanismen hade
nu visserligen trängt in även vid universiteten, men för det
allmänna åskådningssättet betydde det föga, vad man tänkte i Uppsala
och Lund. 1771 hade lockeanen Per Niclas Christiernin blivit
filosofie professor i Uppsala och innehade platsen ända till sin död
1799. Han var visserligen en ganska polemisk natur och råkade
även i strid med sin yngre kollega, kantianen Boëthius. Men ännu
så länge hade dylika strider blott karaktären av ett inbördes krig
inom den lärda världen. Mera betydande var hans kollega i Lund,
Matthæus Fremling, som 1782 blev professor och skall hava varit
ganska väl inne i sin vetenskap. Någon fast ståndpunkt intog han
dock icke, utan ställde sig snarast kritisk till de olika system, som
under hans tid avlöste varandra. Han började som wolffian, övergick
sedan till Locke och upplevde ännu Kants, Fichtes och Schellings
tider. Han dog nämligen först 1820.
 |
| Vignett ur Kungl. Vetenskaps Academiens handlingar för år 1774. |
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
