Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Utlandet och Sverige
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
idyller icke voro på vers, utan på en poetisk prosa, och denna
poetiska prosa blev nu efter hans mönster mycket populär inom
den gustavianska litteraturen. I tidskrifterna finner man talrika
översättningar och efterbildningar av hans idyller, och såväl Lidner
som Thorild började såsom Gessners lärjungar.
Gessners idyller åstadkommo dock intet genombrott i den tyska
litteraturen, och vida mera betydde Hallestudenten Immanuel
Pyra, som vid unga år avled redan 1744. Utgångspunkten för
honom var pietismen, och det är denna pietism, som av honom
utvecklas till ett estetiskt program, dock först i samband med de
impulser, som han mottog från den engelska litteraturen. Den
engelske skald, som stod hans hjärta närmast, var Milton, och från
honom lånade han tvenne satser, som för den följande tiden fingo
stor betydelse: all verkligt stor dikt bör vara religiös, kristlig och
biblisk, och den bör vara liksom Miltons skapelseepos på orimmad
vers — samma sats, om vilken striden sedan kom att stå mellan
Kellgren och Thorild. Programmet förverkligades kort därefter av
Klopstock med dennes på hexameter skrivna bibliska epos Messias,
vars tre första sånger utkommo 1748. Med Klopstock vände sig
det unga tyska släktet direkt mot den franska kulturen, särskilt
mot den irreligiösa upplysningen och dess tyska anhängare. I
stället för de franska efterbildningarna skulle en nationellt tysk
litteratur skapas. Denna nya diktning var emellertid ännu pietistiskt
färgad. Så gjorde man i Tyskland, kort före 1770, bekantskap
med Rousseau, och nu kom det avgörande genombrottet i
1700-talets litteratur, den rörelse, som man kallat Sturm und Drang,
vars främste representanter äro Herder och Goethe; Schiller kom
först senare med och fick i Sverige betydelse egentligen för Tegnérs
generation.
Under 1700-talet var Goethe utanför Tyskland nästan blott
känd genom ett enda arbete, genom romanen Die Leiden des
jungen Werthers, som kom ut 1774. Redan i La nouvelle Héloïse fanns
ett germanskt inslag, och detta kommer naturligtvis här ännu
starkare fram. Werther är mera sentimental, mera natursvärmare, mera
känsloaristokrat, mera idealist, mera socialt revolutionär än
Saint-Preux, och hellre än att böja sig för den kalla verkligheten slutar
han med ett självmord. I Werther fick samtiden den fascinerande
bilden av övermänniskan, grubblande, fylld av världssmärta, på
samma gång trött och sjudande av lidelse. För Klopstocks trånga
pietism står Werther främmande, ännu mera för Voltaires kalla
deism, och hans religion erinrar mest om savoyardprästens. Här
samla sig således såsom i en brännpunkt förromantikens olika
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
