Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - De tidigare gustavianerna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Han efterlämnade en ganska stor samling dikter, och meningen
var, att dessa skulle utgivas av Bergklint och Schröderheim. Därav
blev emellertid ingenting, och endast ett mindre antal trycktes i
Regnérs Swenske Parnassen. Den av Bergklint tillämnade upplagan
finnes emellertid — åtminstone större delen — kvar i handskrift,
dock så till vida ej fullständigt, att det mesta av Tilas’ »Bellmaniana»
av den allvarlige Bergklint utmönstrats. Oxenstierna, som var vän
med bägge, hade också skrivit till Bergklint: »Låt av Bellmaniana
så litet inflyta, som möjligt är. Om supvisor ej äro som Anacreons,
gives intet i världen mera insipide och mera otäckt.» Bergklint
inskränkte sig därför till de mera oskyldiga sällskapsvisorna, och dessa
äro ej vidare originella. Över huvud var Tilas icke originell. Men
mest till sin fördel är han såsom idyllisk sensualist i Creutz’ stil,
och i dessa graciösa, små rokokodikter får versen ofta verklig melodi:
Den milda våren börjar rå.
Se, träden bröllopsklädda stå
I vita blommors robe-de-cour!
Vart blad jag skådar
Mitt öga bådar
En ny natur.
— — — — — — —
Camilla, lydom hjärtats lag!
Vår ungdom är en junidag,
Likt skenet täck, men flyktigt far.
Din vår försvinner,
Du missnöjd finner
Blott hösten kvar.
Låt skogens duvor lära dig
Att ömt förena dig och mig.
Låt oss på fjärilns glada vis
Vår kärlek reta,
I gräset leta
Vårt paradis.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
