- Project Runeberg -  Illustrerad svensk litteraturhistoria / 4. Gustavianska tiden /
229

(1926-1932) [MARC] Author: Henrik Schück, Karl Warburg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - De tidigare gustavianerna

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

kanske likna de största av dem, som finnas bland ett glatt sällskap».
Då Tilas reste ut till Konstantinopel, råkades båda åter i Wien, och
i ett mycket långt brev till Bergklint berättar Oxenstierna där
åtskilligt om deras samvaro. Överraskande nog var Bellmanianen —
Swedenborgare, och »som en i sig själv ganska
fåfäng, för att ej alldeles säga barnslig sak» —
skriver Oxenstierna — »skall jag säga dig, att
vi svuro varandra, att, vilken av oss som
överlevde den andra, skulle uppenbara sig för sin
efterlämnade vän, ifall det vore möjligt, men
utan att visa sig för att skrämma eller plåga
honom. Ett sådant löfte, hur dåraktigt det ock
var, kan dock visa dig vårt förtroende för
varandra. Hans skugga har ej synts mig och lär
aldrig synas. Men om hon är här osynligen
närvarande, så må hon fritt inse uti mitt hjärta
och läsa där de outplånligaste känslor av saknad,
av ömhet och av sorg. Han höll mycket av
Swedenborg, och jag har nu företagit mig att
läsa dess verk De amore conjugiali et scortatorio.» Dessa
antydningar säga oss, att Tilas i själva verket var en mera rik och
mångstämmig natur än de dryckesbröder av Kexéls art, med vilka han
råkat i sällskap, och måhända hade han kunnat utvecklas till en
verklig skald, så vida ej döden så hastigt avklippt hans livstråd.
Han blev blott tjugoåtta år gammal.

illustration placeholder
Samuel Olof Tilas.

Miniatyr av okänd mästare.

Sinebrychoffska samlingen.

Helsingfors.

Rudbeck.



Utan att tillhöra den Bellmanska kretsen funnos vid denna tid
några andra vitterlekare, som försökte sig i den komiska poesien.
Den utan tvivel mest begåvade av dessa var Olof Rudbeck, sonsons
son till Atlantikaförfattaren. Han var född 1750 och avled redan
1777, men hann i alla fall med åtskilligt, bl. a. också några
Fredmansdikter. Hans mest betydande arbete är den komiska epopéen
Boråsiade, som onekligen är en bland de bäst lyckade dikter, som
finnas från denna tid. Uppslaget hade Rudbeck fått från en verklig
händelse, ett bondeupplopp i Västergötland 1766, tillställt av en
rusthållare Sven Hofman. Det var riktat mot »herrarna» i riksdagen
och avsåg att giva konungen större makt. I Borås rustade sig
verkligen borgerskapet till motstånd mot bondhoparna, men till någon
sammandrabbning kom det aldrig, ty då några kompanier soldater
uppbådats, blevo bönderna skrämda och skingrades. Det, som
särskilt tyckes hava roat Rudbeck, var det martialiska lynnet hos
påsarna, och det var åt detta, som han ägnade sin hjältedikt.
Enligt uppgift i företalet skrev han denna kort efter det Hofmanska

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 10:52:13 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ilsvlihi/4/0269.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free