- Project Runeberg -  Illustrerad svensk litteraturhistoria / 4. Gustavianska tiden /
268

(1926-1932) [MARC] Author: Henrik Schück, Karl Warburg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kellgren

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)


        Jag villas i Armidska parker.
        Men då jag sanningsljuset tar,
        Jag idel torra ödemarker
        I deras ställe finner kvar.

Ja, kärlek, vet, jag ser din rätta hamn:
I våra bröst du knappt en låga väcker,
Förr’n du den lika hastigt släcker,
Och stadig kärlek är ett namn.


Denna pessimism sitter dock ej vidare djupt, och dikten får en
ganska oväntad avslutning. Bakom den sista strofen ligger tidens
sentimentala vänskapssvärmeri, i detta fall tydligen Kellgrens
vänskap med Clewberg:

Försynens nåd jag likväl prisar:
Jag äger en uppriktig vän.
Ja, Damon, ditt exempel visar,
Att dygd och trohet leva än.
Förutan dig jag hade tröstlös gått
Att mig i skog och öknars gömslen sänka;
Men jämte dig så vill jag tänka,
Att sällhet ännu är min lott.


Uppslaget till denna strof har han visserligen också fått från
Saint-Lambert. Men han har utfört det i vida mera optimistisk
riktning. Saint-Lambert hoppas blott att för ett ögonblick vid
vännens sida kunna glömma alla besvikelser. Kellgren finner
däremot, att genom vännen kan sällhet ännu bliva hans lott.
Huvudintrycket får man likväl av pessimismen, av att allt i livet är en
illusion, så snart det belyses av sanningens ljus. Samma syn på
tillvaron kommer fram i en annan — formellt vida bättre —
översättning, Mänskliga lifvet, vars original var Voltaires parafras av
Predikarens Vanitas vanitatum:

Vällust! I min ungdoms brånad
Sökte jag din läckerhet;
Åt din tomhet snart förvånad,
Sötman vänd i bitterhet,
Jag vid livets vintermånad
Funnit din fåfänglighet.


Och finnes det någon visshet, att en annan och bättre tillvaro
skall följa efter denna? Djuren födas och dö liksom vi.

Som vi de livet få; som vi de livet ända.
Säg bärgas deras själ i döden eller ej?
Och vår — o store Gud! — och vår, vart skall den lända?
Säg, svaga mänskovett, säg om du vet det? Nej.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 10:52:13 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ilsvlihi/4/0312.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free