- Project Runeberg -  Illustrerad svensk litteraturhistoria / 4. Gustavianska tiden /
269

(1926-1932) [MARC] Author: Henrik Schück, Karl Warburg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kellgren

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)


Vad återstår då? Att njuta av det liv, som är:

Fästom då, förrän de slutas,
Glädjens snabba ögonblick.
Må det goda visligt njutas
Under ödets blida skick
Och i våra hjärtan gjutas
Nöjets ljuva gudadrick.


Upplysningens pessimism, dess religiösa skepsis och dess
njutningsfilosofi förenas således här, om än den senare ännu försiktigt dolts
under uppmaningen »att visligt njuta det goda». Det religiösa
tvivlet, som här endast antydes, avslöjar sig i några andra dikter
som ren negation, särskilt i Lifvet är en dröm, vilken, såsom Lamm
visat, är en efterbildning av en dikt av Fredrik den store: La vie
est un songe. Då denna dikt skrevs, var konungen nära lierad
med samtidens mest genomförde materialist, La Mettrie, och det
är dennes beryktade L’homme machine, som ligger bakom dikten.
Samma tankar upprepas i Kellgrens efterbildning. För La Mettrie
var själen blott ett hjärnsekret och upphörde att finnas till på
samma gång som hjärnan. Minsta åverkan å denna medförde
också en rubbning av själslivet:

När blott en droppe blod vår hjärna trycka plär,
Strax släcks förståndets ljus och själen borta är.


Någon skillnad mellan människan och djuret finnes icke, ej heller
någon odödlighet. Må vi därför dristigt stiga ned i »dödens svarta
slott», vi, som varken tro på svaveleld eller djävlar, vi, som varken
syfta på straff eller vinning och som varken fyllas av »en grumlig
hjärnas skräck» eller av en »nedrig egennytta» — såsom vi se i
viss mån uppslaget till den senare dikten En stadig man.

I en annan dikt, som möjligen också skrevs redan under
Åbotiden, Epicurismen, mynnar denna materialism ut i libertinismens
credo, i tron på njutningen såsom det enda verkliga i livet: Låt
»barn förskräckas åt de spöken, som deras svaga hjärnor se»:

Men om din middag dagen slöt
Och viste dig det mörka djupa,
Så tacka himlen, le och stupa
Ur nöjets ned i dödens sköt.


Kellgrens världsåskådning var således redan i Åbo densamma,
som han sedan mera öppet förkunnade i Stockholm. I Aurora
tyckes man hava tagit anstöt av dessa fria åsikter, och själv berättar

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 10:52:13 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ilsvlihi/4/0313.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free