Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kellgren
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Då detta skrevs, hade den stora upplysningsstriden redan pågått
någon tid. 1787 års årgång av Stockholms-Posten inleddes med
ett meddelande om ett nybildat sällskap: Pro sensu communi. Det
var tydligen riktat mot ett verkligt sällskap, det några månader
äldre exegetiska. En sammanslutning av det sunda förståndets
vänner — heter det — var tydligen nödvändig, »då vantron stigit
ned ända till fånighet och tron gått in i vetenskaperna», och »det
tyckes som det goda förnuftet vore hart när att förvisas både ur den
bittra och lärda världen, både ur konsternas och vetenskapernas rike».
Pro sensu communi skulle hämnas förnuftets ära, upprätta dess makt,
»tvinga dess avfällingar till blygd och sansning och återföra
människan till den gräns av rätt och sant, utom vilken allt är förvillelse
eller förnedring». Sällskapets ledamöter — heter det vidare —
»fördelas i synliga och osynliga, närvarande i huvudstaden och
kringspridda i hela riket. Bådas antal är oinskränkt. Var och en
medborgare av upplyst förnuft och dygdigt uppförande — följder av
varandra — är säker att höra till den senare klassen och kan, när
han sig anmäler och dessa egenskaper bestyrker, bliva upptagen i
den förra.» Sällskapets stora högtidsdag är den 29 augusti, ty
denna dag för 154 år sedan hade John Locke blivit född, »den
förnuftigaste man, som jorden burit». Såsom andra sällskap ville
även Pro sensu communi utsätta tävlingsämnen, och för detta år
hade man bestämt: Man äger ej snille för det man är galen. »Som
denna inrättning icke är någon orden, men ett sällskap och ett
sällskap av förnuftiga män, så finnes där ej varken ceremonier eller
hemligheter, uppfunna, de förra i brist av förnuft, de senare att
förvilla det».
Franciskanerorden hade således efterträtts av Pro sensu
communi. Men detta var icke en gång ett sällskap, ty det bestod av
Kellgren ensam, ehuru han visserligen biträddes av Rosenstein och
andra, och sällskapet var därför endast en fiktion. Striden mot
samtidens övertro började nu på allvar. I det nästa numret av
Stockholms-Posten publicerade Kellgren en följd av teser, i vilka
upplysningens program klart och bestämt formulerades. Den första
lyder: »Två gånger två är fyra». Men sedan följa andra, som vidare
Utveckla denna sats: »Den ålder, vari vi leva, torde bliva en gåta
för tillkommande släkter. Aldrig såg man sanningens ljus sprida
en mera allmän och renare dag, aldrig lättro och vidskepelse,
fördomar och villor sänka människor i en djupare förnedring».
»Medelålderns barbari var vida vägnar icke så nesligt, ej heller så farligt som
det, varav vi nu hotas. Det var ett foster av okunnigheten och
skulle försvinna med henne. Man sov då och drömde; nu rasar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
